När kyls den överhettade friskolemarknaden av?

Exakt vilka konsekvenser en sådan friskole-krasch får för kunskapsresultaten i Sverige återstår att se, men alldeles uppenbart är att det finns få saker som är så negativt för elevers kunskapsinlärning som att behöva avbryta sin utbildning och byta skola. Det visar inte minst John Hatties omtalade skolrapport Visible learning (2009).

Skolans viktigaste uppgift är att förmedla kunskap till elever. Det är för de allra flesta en självklarhet. Ändå framstår det häpnadsväckande ofta i debatten som om hela skolsystemet skulle vara uppbyggt kring friskolornas orubbliga rätt att existens. Trots att vi nästan dagligen översköljs av alarmerande rapporter om det fria skolvalets konsekvenser, så som det är organiserat idag, vägrar politiker oavsett färg att befatta sig med problemen. Istället är det med en sällsynt skådad frenesi de flesta väljer att försvara friskolornas oinskränkta rätt att vara. Det är som om det fria skolvalet har konkurrerat ut kunskapen som det viktigaste syftet med skolsystemet.

För mig som SSU-ordförande är det självklart att Sverige ska ha ett skolsystem som optimerar kunskapsförmedling. Med den grundsynen måste den fria etableringsrätten underordnas kommunernas ansvar för sammanvägd kvalitet i utbildningssystemet. När vi då står inför en situation där tusentals elever riskerar att få avbryta sina utbildningar och byta skola, kan vi inte stillatigande titta på utan måste ta vårt ansvar och se över reglerna för friskoleetablering. Därför föreslår SSU i dag torsdag en kommunal vetorätt som ska kunna stoppa överetablering av friskolor.

Vetorätten ska vara utformad så att den säkerställer att alla nyetableringar av skolor i kommunen tydligt adderar ett mervärde till det lokala skolsystemet. Då måste hänsyn tas till exempelvis vilket elevunderlag som finns eller om skolan har någon unik pedagogisk inriktning. En sådan rättighet skulle ge kommunerna tillbaka kontrollen över skolsystemet och samtidigt tillförsäkra att alla friskolor som etableras faktiskt ger den kvalitetshöjning i termer av pedagogisk mångfald som var tänkt från början.

När nu allt fler skolor ska konkurrera om allt färre elever ställer det naturligtvis andra krav på kommunerna. Det är varken möjligt eller önskvärt att lägga ner några skolor. Istället bör Sveriges kommuner följa Stockholms stads exempel och göra en riskanalys över hur situationen ser ut för friskolorna. För vid händelse av konkurs ligger ansvaret fortfarande på kommunerna att erbjuda nya utbildningsplatser. Då är det avgörande att transaktionskostnaden för eleverna blir så låg som möjligt. Därför är det viktigt att redan nu hålla beredskap för att bubblan kan spricka.

Som företrädare för den unga socialdemokratin är valet självklart. Målet med skolsystemet är kunskap – inte valfrihet. Däremot kan valfrihet mycket väl vara ett medel för att nå målet om kunskap. Men då krävs att valfriheten sätts under demokratiskt kontroll. Rättigheten att starta en friskola kan inte väga tyngre än kommunernas ansvar för sammanvägd kvalitet i skolsystemet.