Minskad fattigdom med bättre företagsklimat

I välfärdens utkanter växer en uppseendeväckande fattigdom fram, där människor inte har råd med varken glasögon eller vinterkläder. Där familjens ekonomi kraschar om bilen går sönder och barnen har ont i magen när elräkningen inte kan betalas.

Det är dags att ta den fattigdomen på allvar. Inte minst för de 200 000 barn och vuxna som inte har råd att äta kött eller en vegetarisk motsvarighet varje dag. Eller för de 120 000 personer som inte kan hålla bostaden tillräckligt varm för att bo i.

En vanlig reaktion på otryggheten är att staten borde omfördela mer resurser från mer välbeställda till fattiga. Men när utmaningarna består även med världens näst högsta skatter är problemet snarare att skatteintäkterna inte verkar komma de mest utsatta till del. En lika vanlig reaktion är att de drabbade får ”skärpa till sig” och rätta munnen efter matsäcken. Men många når en gräns när det faktiskt inte går att spara mer. Andra har psykiska sjukdomar som gör att hushållandet med ekonomin inte är så enkelt i praktiken.

Fattigdomen beror snarare på en omfattande arbetslöshet. Regeringens egen prognos visar att minst 750 000 människor kommer leva i utanförskap år 2014. Men jobbskatteavdrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan inte ensamma minska det kvarvarande utanförskapet. Om vi förväntar oss att människor ska lämna trygghetssystemen krävs det också en arbetsmarknad som anställer.

En växande forskningslitteratur tyder på att bristen med svensk sysselsättningspolitik är att företagandets betydelse för sociala framsteg har åsidosatts. Att företagsamheten är bland Europas lägsta och hämmas av byråkrati och skatter hänger därför samman med en bestående fattigdom.

Statistiska analyser, baserade på Svenskt Näringslivs ranking av kommuners företagsklimat, visar att bättre service och regelförenklingar påverkar jobbtillväxten. Om alla kommuner förbättrade sitt företagsklimat i nivå med de bästa skulle 275 000 fler vara i arbete. Av de nya jobben skulle 50 000 arbetstillfällen gå till personer födda utanför Europa. Dessutom fungerar integrationen bättre i kommuner med en hög andel privata utförare av kommunalt finansierade tjänster.

Dessvärre hamnar välutbildade invandrare ofta i mindre kvalificerade arbeten och de som saknar utbildning blir arbetslösa. Men med bättre företagsklimat kan 23 000 fler utomeuropeiskt födda akademiker få ett arbete som motsvarar deras kompetens. Andelen utomeuropeiskt födda chefer skulle öka. Orsaken är att fler arbetstillfällen gör det enklare att hitta ett arbete där individens kompetens passar.

Dessutom kan antalet unga förtidspensionärer minska med 500 personer med en större privat sektor. Effekten är lika stor som om fler slutför sin gymnasieutbildning. Kommuner med gott företagsklimat lyckas också bättre med att bryta den eviga rundgången i subventionerade anställningar, genom att fler med nedsatt arbetsförmåga får plats på den ordinarie arbetsmarknaden.

När utanförskapet minskar bland utsatta grupper minskar även socialbidragsmottagandet. Bara förbättringar i det lokala företagsklimatet kan minska kommunernas utgifter för socialbidrag med minst 200 miljoner kronor. Om människor går från helt bidragsberoende till helt förvärvsarbetande är effekten ännu större.

Insikten att det lokala företagsklimatet spelar roll för jobbtillväxten kan vara till nytta även för nationell sysselsättningspolitik. Förbättringar av företagsklimatet, till exempel sänkta kapitalskatter, regelförenklingar och lägre anställningskostnader, är därför ytterligare sätt att öka jobbskapandet. Då växer nya jobb fram, som på allvar skapar en mer inkluderande arbetsmarknad.

Fotnot: Skribenten är författare till boken Välståndssamhälle för alla – den företagsamma vägen ur fattigdom (Ekerlids förlag).