Lyckad integration kräver förståelse för klanen

Integration. En viktig pusselbit i arbetet att inlemma nyanlända i den svenska gemenskapen är att förstå de referensramar, föreställningar och politiska vanor som många flyktingar har med sig när de korsar gränsen till Sverige. Fler politiker och beslutsfattare behöver förstå att det är två skilda samhällskontrakt som möts.
Per Brinkemo mfl , journalist och författare
Annons

Det är numera tämligen sällan det politiska samtalet, som allt oftare ter sig alltför polariserat och kategoriskt, bjuder på glädjemoment. Ett sådant kom dock nyligen genom Erik Ullenhag, Sveriges ambassadör i Jordanien, tillika före detta integrationsminister. I tidningen Nu skrev han en artikel med rubriken ”Staten istället för klanen som trygghet”. 

Det var en insiktsfull artikel som beskrev kärnan i samhällskontraktet; medborgarnas tillit till staten och dess institutioner. ”Vår samhörighet som svenskar, oavsett om vi är infödda eller har invandrat, byggs av att institutionerna fungerar.”  

Uttalandet är mer än välkommet. Sannolikt är det ingen slump att en sådan artikel skrivs av en person som numera lever i ett land där samhällsorganisationen radikalt skiljer sig från den svenska. Det är i brytningen mellan ”det andra” som man får syn på ”det egna”. 

Annons

Det Ullenhag uppmärksammat är viktigt eftersom den sätter sökarljuset på de strukturer som de flesta nyanlända är präglade av. Det är från den värld Ullenhags viktiga insikter springer som många av våra nyanlända kommer ifrån. Ett viktigt moment i integrationspolitiken, och en viktig pusselbit i arbetet att inlemma nyanlända i den svenska gemenskapen, är att förstå de referensramar, föreställningar och politiska vanor som de har med sig när de korsar gränsen till Sverige. Kunskap om detta är en grundläggande förutsättning för att social- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska lyckas.  

Det fler beslutsfattare, akademiker och frivilligorganisationer bör uppmärksamma är att avsaknaden av erfarenheter av en stabil stat, med förutsägbara institutioner som medborgarna litar på, har varit en av Mellanösterns och stora delar av Afrikas största umbäranden. 

I väsentliga delar av MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) har frånvaron av en fungerande stat fyllts av klanen. Den har utgjort den funktion som staten under generationer fyllt för svenskar. Klanen är en ersättning för staten, prototypen, och är således en alternativ organisationsform med säregna karaktärsdrag, inte minst genom att den bygger på kollektiva fri- och rättigheter. Klansamhällen skiljer sig från fungerande liberala rättsstater i så måtto att tilliten inte skänks utomstående, inte heller abstrakta institutioner, utan bygger på blodsband. 

Konflikter och osämjor löses ofta genom sedvanerätt, antingen genom kompensation eller blodshämnd, och inte genom lagar stiftade av folkvalda representanter i en lagstiftande församling. Det kan beskrivas som en form av närdemokrati. Människor med vanor av sådan närdemokrati, där lagar och normer inte är nedtecknade av någon myndighet utan har skapats och utövas av folket i generationer, visar av förståeliga skäl ett motstånd mot att låta sig styras av utomstående. 

När vi i Sverige talar om parallella samhällen, något som är i ropet, är det mot denna bakgrund som de blir förståeliga. Det är två radikalt annorlunda samhällskontrakt som möts. Och det är i gapet mellan dessa olika synsätt som parallella samhällen växer fram och gror. Ett allvarligt inslag i diskussionen om parallella samhällen gäller således tilliten till det svenska samhällets institutioner, dess rättsväsende och dess våldsmonopol. En viktig utmaning för Sverige blir härav att få människor som saknar de referensramar som gått i arv från generation till generation i Sverige att låta staten bli den garant som klanen har varit. 

Vi behöver fler röster, oavsett politisk tillhörighet, som inser vikten av nationalstaten, tilltron till statens institutioner och inte minst dess rättsväsende. En bristande insikt i dessa frågor riskerar annars föra Sverige i riktning mot de länder varifrån människor flyr. På sikt riskeras ett fragmenterat Sverige med ett alternativt samhällskontrakt, byggt på grupptillhörighet och inte medborgarskap. 

Det vore tacknämligt om fler politiker och beslutsfattare på hemmaplan kunde anamma budskapet. Inte för att det uttalats av en före detta minister, inte heller för att åsikten i sig skulle bottna i någon särskild politisk åskådning. Utan enkom för att budskapet i sig är avgörande för hur det framtida Sverige kommer att se ut. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Fler artiklar om Demokrati

Idag 05:45

Ge allmänheten insyn i EU-budgeten

Max Andersson & Staffan Dahllöf, EU-parlamentariker (MP) / rapportförfattare
Idag 05:45

”Mötesplatser medel mot ungdomars utsatthet”

Lena Nyberg, generaldirektör Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF
Igår 14:31

LUF: Låt polisstudenter utreda vardagsbrott

Joar Forsell, förbundsordförande LUF
Igår 10:38

Nej, SKL styrs inte från Rosenbad

Lena Micko mfl, ordförande (S) SKL
Igår 05:45

”Skåne har inte råd med Länsstyrelsen”

Carina Wutzler & Henrik Thorsell , kso resp andre vice ordf (M), Vellinge

Senast publicerat

Idag 16:31

Replik: Politiker ska inte styra över teaterscenerna!

Saga Axmalm , vice ordförande Liberala ungdomsförbundet Göteborg
Idag 15:40

Stoppa regeringens upphandlingslag - igen!

Carina Lindfelt & Birgitta Laurent, avdelningschef Arbetsmarknad / expert på upphandlings- och konkurrensfrågor, Svenskt Näringsliv
Idag 11:41

Låt funktionsnedsatta arbeta i omsorgen

Monica Lingegård, vd Samhall
Idag 09:12

”Skärp kraven för miljövänliga hus”

Pernilla Winnhed mfl, vd Energiföretagen Sverige

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här