Riksdagens beslut om infrastruktur i december 2008 är tydligt: infrastukturen, och då även kollektivtrafiken, ska främja hållbar utveckling, jämställt resande, möjlighet att bo och verka där man vill, regional tillväxt och större arbetsregioner.

Lundins förslag riskerar att bryta sönder det som idag är samlade trafiklösningar med syfte att nå största nytta för medborgarna och samhället. Utredningen ger inga anvisningar om hur regionala trafikmyndigheter ska styra mot målen på en avreglerad marknad. Det är en allvarlig brist.

Förslaget som gör det dyrare för skattebetalarna är att lägga ut, inte bara trafiken, utan även kostnader och intäkter på privata entreprenörer. Det kommer troligtvis att innebära att de lönsamma linjer och turer drivs av privata entreprenörer medan de regionala trafikhuvudmännen kommer att ha fortsatt ansvar för övriga linjer och turer.

Det kan innebära att det blir svårt att ha samma ambitiösa resrutter och samma turtäthet som idag. Dessutom kan målet om ett fördubblat kollektivtrafikresande bli svårt att nå.  
Trafikhuvudmännen kommer att tvingas finansiera sin verksamhet med mer skattemedel än tidigare. Det är inte hållbart.

Utredningen har rätt i att det behövs en förnyelse i branschen med ökat fokus på kunden. Något av det viktigaste för kunden är att det finns förutsägbarhet och långsiktighet i systemet. Det garanteras inte i Lundins förslag. Tvärtom finns det risk att resultatet i många fall blir det motsatta.

Kritiken mot utredningen har varit massiv från Sveriges kommuner och regioner. Vi behöver andra redskap än vad utredningen ger oss för att utveckla svensk kollektivtrafik.

Marie-Louise Hilmersson, ordförande

Gunnar Nordmark, ordf. infrastrukturberedningen
Regionförbundet södra Småland