Kritiken mot friskolan saknar grund

Skola. Friskolor har blivit ett allt populärare val för många elever. Men fortfarande saknas forskning om det fria skolvalet och konkurrensens betydelse för utvecklingen av kvaliteten inom skolan som helhet, replikerar Cecilia Nykvist.
Cecilia Nykvist, vd Friskolornas riksförbund

När det gäller kvaliteten är fakta att resultaten har fallit” skriver Sten Svensson i en artikel i Dagens Samhälle 20 februari, och kopplar samman svenska elevers sjunkande resultat med friskolereformen och att skillnaden mellan skolor har ökat. Anklagelsen är inte bara orättvis – det är framför allt kommunala skolor som har dåliga resultat – den bortser också från andra fakta, som måste värderas för att vi ska kunna få en helhetsbild av den skolan.

Friskola har blivit ett allt populärare val för många elever. För varje år ökar andelen som väljer en friskola i stället för den kommunala skolan. Det är givetvis glädjande statistik för Friskolornas riksförbund. Men vi aktar oss för att drabbas av storhetsvansinne. Det absolut vanligaste valet för svenska skolbarn är fortfarande att gå i kommunal skola. 12 procent av eleverna i grundskolan valde en fristående skola det senaste läsåret, medan 88 procent gick i den kommunala skolan. I fyra av tio svenska kommuner finns det fortfarande inga friskolor alls att välja på. Ändå tillmäter många debattörer, bland dem Sten Svensson, friskolorna en enorm betydelse för hela den svenska skolans utveckling.

Fortfarande saknas forskning om det fria skolvalet och konkurrensens betydelse för utvecklingen av kvaliteten inom skolan som helhet. Många av de forskares slutsatser som dagens debattörer försöker slå varandra i huvudet med bygger på svaga tendenser, farhågor och misstankar snarare än klara, påvisade samband. Sten Svensson har valt att citera en mening ur en rapport från Skolverket: ”Flera av valfrihetsstudierna visar på segregerande tendenser avseende elevernas sociokulturella, prestationsmässiga och etniska bakgrund till följd av fristående skolor”.

Annons

Rapporten, som kom 2005, handlar om perioden 1991-2004. Mycket har hänt sedan dess, framför allt har andelen elever i fristående skolor nästan fördubblats. Men visst låter det oroande med dessa ”segregerande tendenser”. Hur illa är det egentligen? Har det blivit värre sedan 2004? Skolverket uppger i sin Lägesbedömning 2011 att andelen elever med minst en förälder som har högskoleutbildning är cirka 50 procent i kommunala skolor, medan den är drygt 60 procent i fristående. Andelen utlandsfödda elever är 18 procent i kommunala skolor, 21 procent i fristående.

I motsvarande lägesrapport för 2004 (under den talande underrubriken Elevsammansättningen i fristående grundskolor allt mer lik de kommunala) uppgavs 42 procent av barnen i kommunal skola ha minst en förälder med högskoleutbildning, att jämföra med 61 procent av barnen i fristående skola. Andelen utlandsfödda var 19 procent i friskolor, 14 procent i kommunala skolor. Den största förändringen sedan 2004 är alltså att en större andel av barnen i kommunala skolor har minst en förälder med högskoleutbildning.

Det finns dock en mängd andra faktorer som rimligen har påverkat utvecklingen inom skolan. En reform som kom samtidigt som det fria skolvalet var kommunaliseringen av skolan, då kommunpolitiker runt om i landet plötsligt fick ansvar för ett helt nytt område. Konsekvenserna av denna reform är fortfarande långt ifrån utredd, men att en decentralisering av det politiska ansvaret för skolan skulle leda till minskad likvärdighet mellan landsändar är kanske inte så förvånande. Skolverket skriver i sin sammanfattning av rapporten Kommunalt huvudmannaskap i praktiken: ”Det finns skilda meningar i kommunerna om vem som har huvudmannens uppdrag och hur det ska hanteras. Det innebär att statliga mål prioriteras ned och att eleverna inte får tillräckliga kunskaper.”

Andra teorier handlar om förändrad pedagogik i de kommunala skolorna, där en allt större del av undervisningen bygger på att eleverna själva ska ta ansvar för sin utbildning, vilket inte passar alla lika bra.

Vi inom Friskolornas riksförbund är stolta och glada över friskolornas framgångar och vet att våra medlemmar kommer att fortsätta arbeta för att utveckla sina skolor så att de kan ge eleverna en så bra utbildning som möjligt. Men för att den svenska skolan som helhet ska kunna prestera bättre resultat räcker det inte med friskolornas insats. Vi har ju trots allt bara inflytande över en liten minoritet av alla elevers skolgång.

  • Cecilia Nykvist, vd Friskolornas riksförbund

Ämnen i artikeln

Relaterade artiklar

30 april 2013
Fredrik Bergström och Emanuel Welander
22 februari 2012
Jan-Åke Johansson
20 februari 2012
Sten Svensson
14 februari 2012
Mikaela Valtersson

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
860 har röstat hittills.

Följ den här debatten

Du får ett mejl varje gång ett nytt inlägg i denna debattråd publiceras.

Dela den här artikeln

Fler artiklar om Skola

11 april

Lärarna pressas av orimliga krav

AnnKristin Allvin, gymnasielärare i samhällskunskap, historia och religionskunskap, Uddevalla
9 april

Låt skolan komma ut ur klassrummen

Louise Malmström m fl, ledamot (S) i riksdagens utbildningsutskott
7 april

Låt eleverna sätta betyg på lärarna

Isak Skogstad, lärarstudent Jönköping
7 april

Kommunaliseringen går inte att bortse från

Gunnar Petersén, kommunfullmäktigeledamot (V) Bergs kommun
3 april

Stolligheten kring skolan är global

Per Åhlström, Författare och debattör

Senast publicerat

Igår 05:35

Jag känner sorg över välfärdens omsorg

Mattias X Lundberg, välfärdsföretagare, Umeå
16 april

Varningar om läkarna på akuten missar kärnfrågan

Emma Spak m fl, ordförande SYLF
16 april

Sätt de äldre i centrum för hemtjänsten

Heike Erkers m fl, ordförande Akademikerförbundet SSR
15 april
15 april

Välkommen in i matchen för fler jobb, Roger Mogert (S)

Ulla Hamilton, borgarråd (M) Stockholm

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova