Kommuner flyr klimatansvaret

Miljö. En undersökning visar att det är hög tid att vässa det lokala miljöarbetet, inte minst vad gäller klimatpolitiken. Vägen dit går via energieffektivisering och en minimering av utsläpp av växthusgaser vid all offentlig konsumtion.
Francisco Contreras mfl , ordförande Latinamerikagrupperna

Mänskligheten satte världsrekord 2010. Aldrig någonsin tidigare har vi lyckats fylla atmosfären med lika mycket koldioxidutsläpp under ett och samma år. En del forskare menar att vi nu rör oss mot en global temperaturökning på upp till fyra grader, långt över de två grader som FN har satt upp som en övre gräns för uppvärmningen. Den rika världen, som skapat klimatkrisen, måste nu ta sitt ansvar på alla nivåer i samhället. Den svenska regeringen kan redan nu ensidigt göra ett antal konkreta åtaganden för att bidra till att lösa upp motsättningarna i klimatförhandlingarna inför toppmötet i Sydafrika i december 2011. Och det handlar även om att stimulera omställningen på lokal nivå mot ett mer klimatneutralt Sverige. Nätverket GlobalRättvisa.Nu publicerar nu en undersökning som visar att många kommuner i Sverige flyr sitt klimatansvar.

Det senaste året har vi sett mängder av klimatrelaterade naturkatastrofer och flera nya forskningsrapporter, som tyder på att klimatförändringarna går snabbare än förväntat. De har bland annat handlat om smältande polarisar, varmare och surare hav samt sibirisk tundra som tinar och släpper ut metangas. Och då ska man ha klart för sig att de klimatförändringar vi idag ser sker efter att den globala medeltemperaturen ökat med bara 0,8 grader. Vi närmar oss farliga tröskeleffekter som kan få den globala uppvärmningen att skena. Det här har fått bland andra Christiana Figueres, FN:s klimatchef, att fråga sig om FN:s tvågradersmål är otillräckligt och för riskabelt, och Storbritannien att lägga förslag om att halvera sina utsläpp till 2025.

Världen, EU och Sverige står inför mänsklighetens största utmaning någonsin. Extraordinära insatser krävs inom alla politikområden och på alla nivåer i samhället. Vi har därför i en enkät granskat två områden som påverkar utsläppen av växthusgaser på kommunnivå.

Annons

Energieffektivitet är ett av de mest kostnadseffektiva och omedelbart tillgängliga verktyg som finns för att minska utsläppen av koldioxid. Kommunernas roll är central för att regeringen ska nå sina klimatpolitiska mål vad gäller energieffektivisering. I vår undersökning uppger nästan hälften av de granskade kommunerna att de kommunala verksamheternas energiförbrukning har minskat mellan 2007 och 2010. Däremot vet inte 45 procent av de 182 svarande kommunerna om energiförbrukningen minskat eller ökat. Av dem som vet har endast elva procent angett att de minskat sin totala energiförbrukning med mer än tio procent. Framför allt är det oroväckande att nästan hälften av de svarande kommunerna inte ens kan ange en ungefärlig siffra. Frånvaron av information tyder på bristande engagemang och kan innebära att åtgärder för minskad klimatpåverkan uteblir.

Undersökningen visar också att tre av fyra kommuner saknar en strategi för att minska utsläppen av växthusgaser från offentlig matkonsumtionen, trots att en femtedel av de svenska utsläppen kommer från jordbruket och att 18 procent av de globala utsläppen kommer från djurhållningen. I rapporten ”Minskat svinn av livsmedel i skolkök” (2009) slår Naturvårdsverket fast att en halvering av livsmedelsvinn från skolkök skulle kunna motsvara en klimatpåverkan på 10 000 - 30 000 ton koldioxid per år, lika mycket som de årliga utsläppen från 4 000 – 12 000 bilar.

Nästa år hålls FN:s stora miljötoppmöte i Rio de Janeiro, som en uppföljning av mötet som antog Agenda 21 för tjugo år sen. Det är hög tid för Sveriges kommuner att vässa det lokala miljöarbetet, inte minst vad gäller klimatpolitiken. En bra början vore att alla kommuner antog strategier för energieffektivisering och för att minimera utsläppen av växthusgaser vid all offentlig konsumtion, bland annat genom att minska matsvinnet och köttkonsumtionen. En förutsättning för att göra strategierna effektiva och mätbara är att kommunerna för löpande och relevant statistik.

Enligt Naturvårdsverket har Sverige minskat utsläppen av växthusgaser med 17 procent mellan 1990 och 2009. Men då är inte vårt ökande klimatavtryck i andra länder inräknade som orsakas genom importen av koldioxidkrävande varor och av våra flygresor. Om vi räknar med detta har vi enligt Stockholm Environment Institute ökat våra utsläpp med 8 procent under samma period.

Ändå visar siffrorna att politiska beslut och människors engagemang har gett oss ett överskott av så kallade utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet. Ju större överskott av utsläppsrätter vi har, desto mer bidrar vi till kampen mot klimatförändringarna. Tyvärr har finansminister Anders Borg öppnat dörren för att sälja dem för att få in mer pengar i en redan stark svensk statsbudget. Det skulle betyda att upp till 70 miljoner ton av de växthusgaser som vi tillsammans – bland annat via kommunernas energieffektiviseringar - har besparat jordens atmosfär kan släppas ut av något annat land i stället. Inställningen är oansvarig och kortsiktig och skulle knappast verka som en stimulans för kommunernas fortsatta klimatarbete. Istället för att sälja ut åratal av klimatansträngningar borde Sverige, liksom Storbritannien, höja de politiska ambitionerna på klimatområdet.

Inför klimattoppmötet i Sydafrika finns två nyckelfrågor i förhandlingarna: hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp och hur mycket rika länder ska betala utvecklingsländerna för sin klimatskuld. Ett första steg vore att Sverige, liksom över 100 utvecklingsländer redan gjort, ansluter sig till målet om en global temperaturökning på max 1,5 grader. Av ren självbevarelsedrift borde vi även tillmötesgå utvecklingsländernas krav och börja betala av på vår klimatskuld. FN:s klimatchef uppskattar att klimatåtgärderna blir 1000 miljarder dollar dyrare för varje år som vi försenar dem.

Ska klimatmötet i Durban bli den framgång som vår jord så väl behöver måste de rika länderna lägga pengarna på bordet och för att det ska bli trovärdigt behövs nya finansieringsmekanismer. Dels borde Sverige driva på för att inkomsterna från nya auktioneringar av utsläppsrätter inom EU ska tillfalla FN:s klimatfond för klimatinsatser i utvecklingsländer. Dels borde regeringen, i linje med EU-parlamentets resolution, driva på för internationella skatter på finansiella transaktioner och koldioxid.

Klimatfrågorna är lika aktuella i varje svensk kommun som de är aktuella på kommande toppmöte i Durban. Vi är alla beroende av att minskningen av utsläpp kommer igång på alla nivåer i landet och att världens regeringar till slut kommer överens om ett bindande, rättvist och ambitiöst klimatavtal. Ju längre vi väntar med att göra något åt klimatförändringarna, desto kostsammare kommer det att bli. Både i pengar och i människoliv.

Fotnot: Artikelförfattarna är alla engagerade i nätverket Globalrättvisa.Nu.

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
965 har röstat hittills.

Fler artiklar om Miljö

23 juni
17 juni
16 juni

Stoppa myrornas angrepp på svenska hus

Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering
11 juni

Riv upp vägbeslut efter räknemissen

Karin Svensson Smith m fl, partistyrelsen (MP)
10 juni

"Miljömiljarden" kan locka till gröna köp

Magnus Josephson m fl, upphandlingsjurist

Senast publicerat

Igår 10:38

Svårt ekonomiskt läge för flera lokala museer

Robert Olsson m fl, Sveriges museer
23 juli
23 juli

Kommunalpolitikerna springer fastighets- och byggföretagens ärenden

Richard Murray m fl, ordförande Förbundet för Ekoparken
21 juli

PR-strategens råd: 10 tips till politiska twittrare

André Assarsson, chefsstrateg (M)

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova