Kommunala varumärken byggs av amatörer

Beskrivningen av ett varumärke som framförts i debatten i Dagens Samhälle stämmer förstås. Men bilden av varumärken skapas av den viljeinriktning som ägaren har men också av omvärldens tolkningar och egna värderingar. För klassiska varumärken precis som kommunernas påverkas av allt vad man säger och hur detta tolkas och inte minst av de tillskott som omvärlden ger.

Om jag säger Höganäs så säger alla keramik, en kommersiell möjlighet även om sanningen är att de mesta av den stora keramikproduktionen inte finns lägre.

Man säger att man måste ha kontroll över vad varumärket står för och det är en självklarhet. För en kommun blir varumärket den samlade upplevelsebilden där vissa parametrar givetvis är viktigare än andra beroende på ålder, kön, kommunmedborgare eller besökare.

Utmaningen för att lyckas är att hitta de bärande parametrarna och exploatera dessa i den riktning som man vill att varumärket skall stå för. Utifrån ett mer generellt synsätt så är problemen och möjligheterna likvärdiga för byggande av varumärken.

Den stora skillnaden är ofta att kommersiella företag tar hjälp av experter. Kommuner och politiker tror att de kan varumärkesbyggande på samma sätt som de tror att de vet allting annat.