Katolska kyrkan behöver fortfarande reformeras

Religion. I princip har Svenska kyrkan gjort sig skyldig till samma synd som brukar räcka för att få muslimska politiker att avgå. Man har bjudit in en ledare för en misogyn, uttalat homofob organisation som är känd för förföljelser och tortyr, och som i två tusen år samarbetat med diktaturer och stöttat despoter, skriver Patrik Lindenfors inför påvebesöket.
Patrik Lindenfors , Humanisterna
Annons

Måndag den 31 oktober 2016 kommer påve Franciskus till Lund för att både katoliker och lutheraner tillsammans vill uppmärksamma 500-årsminnet av reformationen. Den dagen var det nämligen exakt 499 år sedan Martin Luther skickade sina nittiofem teser till ärkebiskopen i Mainz – ett datum som brukar betraktas som reformationens startpunkt. Luther sägs senare ha spikat upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg, men att detta verkligen hänt är ifrågasatt.

Ifrågasatt är även den institution Luther ville reformera – den katolska kyrkan – för både historiska tillkortakommanden och nutida. Kyrkan är dock någorlunda medveten om sina synder. Den förrförra påven Johannes Paulus II bad till exempel under sin tid som påve om ursäkt för en diger lista övergrepp och missdåd som kyrkan varit medskyldig till.

Han bad bland annat om ursäkt för korstågen, inkvisitionen och den historiska förföljelsen av judar, men också för att man behandlat kvinnor orättvist (halva mänskligheten!), för alla tvångsomvändelser, kyrkans roll i den afrikanska slavhandeln, att man sa att Galileo hade fel, tortyren under motreformationen, tystnaden under förintelsen och för alla barnövergrepp utförda av präster. Frågan är om någon institution kommer i närheten av en liknande lista på övergrepp – och detta är ändå bara ett urval av de kyrkan själva erkänner.

Annons

Och man fortsätter orsaka skada än i denna dag. Till exempel orsakar man onödig sjukdomsspridning i Afrika genom att motarbeta kondomer, man tvingar barn att föda barn genom att fördöma abort, man underkänner vissas kärlek genom att fortfarande inte tillåta samkönade äktenskap och har väckt djup internationell vrede genom att bara omplacera präster och biskopar som våldtagit och förgripit sig på barn istället för att anmäla dem till polisen. Det sistnämnda har dock påve Fransiskus nu tillsatt en tribunal för att stävja (på sitt senaste möte såg tribunalen filmen ”Spotlight” om alla övergrepp i Boston-trakten, enligt Vatikanens hemsida). Vidare betraktar kyrkan fortfarande kvinnor och män som fundamentalt olika då man inte tillåter kvinnor att bli präster eller biskopar – eller påvar, för den delen.

Att katolska kyrkan trots sin mörka historia och problematiska nutid ändå lyckats med den historiskt ganska unika bedriften att existera i 2000 år som institution går lättare att förstå om man kommer ihåg att kyrkan tidigt lierade sig med den världsliga makten. Kyrkan var från början en marginell sekt – ungefär som mormonismen idag – tills den romerske kejsaren Konstantin fick för sig att göra kristendomen till sin. Vid första konciliet i Nicaea 325 var kejsaren med och mejslade ut kristendomens läror och år 380 gjorde en annan kejsare, Theodosius I, kristendomen till romarrikets statsreligion.

Efter det vidtog en systematisk förföljelse av andra religioner som pågår än i denna dag – man har inte bara lyckats utplåna de traditionella grekiska och romerska religionerna, utan i princip alla konkurrerande religioner i Europa, inklusive vår egen Asatro, samt nästan alla traditionella religioner i Syd-, Central- och Nordamerika, Australien, samt stora delar av Afrika och delar av Asien. Förr skedde detta med både mission och vapenmakt, numera mest genom mission. Denna kulturförstörelse är historiskt unik i sin omfattning och grundlighet.

Påve Franciskus har, trots sin mer försonliga ton, inte genomfört någon enda substantiell förändring av kyrkan. Tvärtom är läran sig fortfarande ganska lik den som kejsare Konstantin var med och formade i Nicaea; patriarkal, homofobisk, oppositionsfientlig och odemokratisk. Franciskus må vara en lysande marknadsförare, men någon reformator har han inte visat sig vara. En möjlighet är förstås att han önskar men inte tillåts förändra kyrkan.

Svenska kyrkan har gjort en annan resa sedan reformationen. Förr var det husförhör, gubbvälde, homofobi, eviga straff och absoluta sanningar som gällde. Idag handlar det om miljöpolitik, regnbågsbröllop, dunbolsterteologi och inga särskilda sanningar alls – Guds eventuella frälsningsbudskap till mänskligheten har helt kommit i skymundan. Det är en utmaning att ta denna institution på allvar som inte verkar ta sitt eget budskap på allvar. Vad dessa två kyrkor finner för gemenskap är svårbegripligt.

Det är svårt att värja sig från tanken att Svenska kyrkan bara vill rida på den nuvarande påvens popularitet. Franciskus har gjort en rad uttalanden som fått stor uppmärksamhet och fått honom att nästan verka vara i takt med nutida etik och moral. I februari sa han exempelvis att kondomer är att föredra framför abort. Men vem tycker inte det? Vatikanen har fortfarande inte bytt officiell ståndpunkt, utan menar fortfarande att preventivmedel inte är tillåtna.

Franciskus proklamerade också tidigt att homosexuella var välkomna till kyrkan. Men detta har alltid gällt – Vatikanen fördömer fortfarande homosexuella handlingar, under devisen ”hata synden men älska syndaren”. Som heterosexuell tillåts man ha en familj som man älskar; som homosexuell blir man fördömd för samma sak och familjen inte godkänd som ”riktig familj” av kyrkan. Är homosexualitet verkligen något man gör, som Katolska kyrkan menar – kärlek är ju en djupt integrerad del av ens personlighet vilket väl gör homosexuell till något man är.

Det är förstås positivt att påven inte är lika fördömande som tidigare påvar mot homosexuella, människor som använt preventivmedel och kvinnor som skilt sig eller utfört en abort. Men att konstatera att han i alla fall är bättre än sina föregångare är att sätta ribban oerhört lågt. Vägen till verklig reform verkar stängd.

I princip har Svenska kyrkan därför gjort sig skyldig till samma synd som brukar räcka för att få muslimska politiker att avgå. Man har bjudit in en ledare för en misogyn, uttalat homofob organisation som är känd för förföljelser och tortyr, och som i två tusen år samarbetat med diktaturer och stöttat despoter. Detta är väl inget att fira? Men vi bör kanske bara vara tacksamma för att katoliker och protestanter i alla fall slutat kriga och bränna varandra på bål.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

  • Patrik Lindenfors, docent vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse

Fler artiklar om Demokrati

Idag 05:45

”Välfärdsdebatten måste handla om medborgarna”

Lena Dahlstedt & Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun
Igår 05:45

Ge allmänheten insyn i EU-budgeten

Max Andersson & Staffan Dahllöf, EU-parlamentariker (MP) / rapportförfattare
Igår 05:45

”Mötesplatser medel mot ungdomars utsatthet”

Lena Nyberg, generaldirektör Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF
28 mars

LUF: Låt polisstudenter utreda vardagsbrott

Joar Forsell, förbundsordförande LUF
28 mars

Nej, SKL styrs inte från Rosenbad

Lena Micko mfl, ordförande (S) SKL

Senast publicerat

Idag 06:15
Idag 05:45

”Välfärdsdebatten måste handla om medborgarna”

Lena Dahlstedt & Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun
Idag 05:45

”Utveckla de regionala järnvägarna”

Helena Leufstadius mfl, vd Svensk kollektivtrafik

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här