Hur långt är förbudsivrarna beredda att gå?

I en artikel i Dagens samhälle den 23 november 2011 ondgör sig debattörerna över rökningens skadeverkningar och begår samtidigt ett uppenbart misstag när de retoriskt likställer cigarettens hälsoeffekter med snusningens. Den grundläggande frågan handlar dock om vilket samhälle vi vill leva i.

För det första handlar det om att kommuner och landsting inte på något sätt har rätten att lägga sig i vuxna människors privatliv. Att röka eller snusa är ett livsstilsval som varken politiker eller myndighetsföreträdare bör lägga sig i.

För det andra kräver debattörerna ett förbud mot snus på arbetstid samtidigt som de avstår från att föra fram ett förbud mot nikotinläkemedel. Som läsare kan vi inte låta bli att undra om dessa produkter skonas på grund av några av debattörernas dokumenterade kopplingar till läkemedelsindustrin.

Nu när debatten om förbjudna livsstilsval eskalerar, senast med Umeå kommun som exempel, frågar vi oss vad som komma skall. Ett förbud mot socker och fett står sannolikt högt på listan. Men hur långt är förbudsanhängarna egentligen beredda att gå i strävan mot den rena människan?

Det som oroar är att man konsekvent utelämnar följderna av dessa typer av förbud. I flera av de tjänstemannaförslag om tobakspolicys som presenteras finns också krav om tobaksfrihet vid tjänstetillsättningar i kommuner och landsting. Det innebär att medarbetare redan idag selekteras utifrån sin privata livsföring och inte utifrån kompetens. När frågan väl kommer upp i offentligheten brukar företrädarna i media lätt skamset förklara att de minsann inte kommer att lyfta på överläppen eller lukta på medarbetarna. Vad skickar det för signaler till medborgare och potentiella medarbetare?

Det finns en uppenbar risk att vi skapar ofrivilliga lögnare, men inte minst ett angiverisystem som för oss moderater är helt verklighetsfrämmande. I vissa kommuner riskerar anställda arbetsrättsliga åtgärder för brott mot tobakspolicyn, men om de ansvariga tjänstemännen inte följer upp policyn står det då fritt för kollegor att anmäla varandra? Det är inte bara oacceptabelt, utan även djupt ohederligt och långt utanför kommuner och landstings kompetens att nedlåta sig till att försätta sig i en sådan situation. 

Under många år betraktade vi i väst statligt sanktionerade angiverisystem på andra sidan muren som djupt kränkande och någonting som borde bekämpas. Kritiken mot politiseringen av vardagen var berättigad då och den är berättigad nu. Vi moderater tar tydligt avstånd från integritetskränkande personalpolitik och från ett samhälle som uppmanar till mobbning av individer som nyttjar fullt lagliga produkter.

Christian Sonesson mfl, Kommunalråd (M), Staffanstorp
Fredrik Bergqvist, Oppositionsråd (M) Norrköping samt vice ordförande Personalutskottet
David Josefsson, Ersättare (M) Regionfullmäktige Västra Götalandsregionen
Erik Andersson Pauldin, Landstingspolitiker (M), Stockholm