Generösa vindkraftsavtal gynnar hela Sverige

Hela Sverige ska leva anser att naturresurser, så som vindenergi, som tas från landsbygden bör ge återbäring till de människor som lever där. Vindkraftsutbyggnaden innebär en unik möjlighet för landsbygden att få in lokalt kapital som kan användas för bygdens bästa. Särskilt angeläget är det förstås för de hårt prövade skogsbygderna i norra Sverige, där nu många stora parker planeras. Med bygdepengar kan landsbygden uppgraderas på en mängd områden; bredband kan byggas, den lokala servicen tryggas och så vidare.

Därför har vi tillsammans med flera andra intressenter tagit fram en modell för delägande och bygdepengar – så att vindkraften ska vara till lokal nytta. Det känns särskilt tillfredsställande att branschorganisationen Svensk Vindkraftförening tydligt tagit ställning för den. I modellen anges att minst 10 procent av en anläggning ska erbjudas för lokalt ägande och att den berörda bygden ska dra nytta av etableringen i form av bygdepengar. Denna återbäring från vindkraften är en frivillig överenskommelse mellan vindkraftsägaren och den berörda bygden.

Avtal om bygdepengar på minst 0,5 procent av bruttointäkten föreslås när vindkraften byggs på privata marker. Redan nu finns exempel där generösa exploatörer höjt nivån och privata markägare avstått en del av arrendet. Skogsbolagen är däremot ofta betydligt snålare. Vi anser att det är högst rimligt med en återbäring till bygden på 1 procent av bruttointäkten för vindkraftverk på bolagsmark. Nu ser vi avtal för stora vindkraftsparker på flera hundra aggregat som stannar på 0,2 procent – en skandalöst låg nivå.

Vi förespråkar att lokala utvecklingsgrupper i de berörda bygderna gör upp med exploatörerna. Goda exempel finns, men det är inte alltid lätt att genomföra sådana förhandlingar för små byalag och samhällsföreningar. Därför är kommunernas stöd ofta avgörande för ett gott resultat. I både Rättviks och Strömsunds kommuner har man löst frågan om bygdepengar och delägande på bra sätt: I Rättvik ska alla vindkraftexploatörer betala bygdepeng till en fond för lokal utveckling, och besluten om utdelningen fattas av byarådet i kommunen. Dessutom uppmuntrar man lokalt ägande i form av kooperativ. Bygdepengarna från Havsnäs vindpark i Strömsund förvaltas av kommunen i en vindfond. I den grupp som beslutar om vad pengarna ska användas till finns representanter från de sju byar som berörs samt vindkraftsägaren.

Ellinor Ostrom, som fick Nobels ekonomipris 2009, har bevisat att gemensamma naturresurser förvaltas effektivast om lokalsamhället är delaktiga i ägandet, reglerna och brukandet. Vi noterar att allt fler exploatörer börjar inse att bygdeåterbäring är kostnadseffektivt. Det skapar lokalt intresse och engagemang, vilket underlättar både byggprocesser, bevakning och underhåll.

Tyvärr finns fortfarande snåla exploatörer och markägare som skapar osämja i bygden – och kommuner som inte tar sitt ansvar. Hela Sverige ska leva kommer därför att fortsätta sprida modellen för bygdepeng, kallad Vindkraftens lokala nytta. Vi räknar med att den kommer att bli praxis framöver. Inget gagnar vindkraftsutbyggnaden mer än en rättvis återbäring till lokalsamhället.