DAGENS SAMHÄLLE NR 17/09

EKONOMI. Vad behöver den äldre som drabbats av en skada eller sjukdom?

I kontakt med socialtjänsten sker en utredning som ska säkerställa skälig levnadsnivå. Det leder ofta till att hem­tjänst­insatser beviljas för att möta de behov som har bedömts föreligga. Biståndsbeslutet ger en fingervisning om vad den äldre behöver. Hjälp med dusch, hjälp med personlig omsorg eller hjälp med att värma lunchen.

Är det verkligen behovet eller handlar det mer om vad kommunen har att erbjuda?

Att plötsligt drabbas av sjukdom eller skada medför ofta att den enskilde får svårigheter att klara av sådant som tidigare var självklara delar av vardagen. Den faktiska fysiska förmågan kan vara påverkad och ofta även upplevelsen av vad jag klarar av och vad jag vågar göra.

En plötsligt förändrad situation, efter exempelvis ett fall, kan skapa osäkerhet kring den egna förmågan. En osäkerhet som riskerar att leda till att individen avstår från aktiviteter som tidigare varit naturliga.

Osäkerheten kan förstärkas om den enskilde inte får chansen att pröva sina förmågor igen. Det ger en negativ utveckling där individens aktivitetsrepertoar successivt krymper. Det påverkar i sin tur såväl fysiska och psykiska funktioner som det sociala livet.

När de insatser som erbjuds likställs med det behov som den enskilde har missar vi att möta den unika individen. Vi erbjuder det vi alltid har gjort, för att det är vad vi är vana att kunna erbjuda.

Vad som skulle behövas är en väl fungerande hemrehabilitering som länkar i socialtjänstens insatser. Genom bland annat insatser av arbetsterapeut får individen möjlighet att successivt pröva på de vardagsaktiviteter som känns angelägna.

Till en början kanske hon eller han behöver lite hjälp, men gradvis kan den ofta minskas allteftersom individens förmåga ökar.

Det handlar om att få en chans att utveckla, utforska och bli trygg i den egna förmågan. Ibland genom att göra lite annorlunda än tidigare, ibland genom att förändra hemmiljön eller att använda sig av hjälpmedel.

För den som av någon anledning har ett behov av hjälp i vardagen är det angeläget att socialtjänstens företrädare samverkar med de som arbetar med rehabilitering.

På samma sätt som Försäkringskassans handläggare samlar in underlag från andra professioner inför beslut skulle biståndsbedömare kunna arbeta. Här finns sannolikt en stor utvecklingpotential.

I bedömningen av vad den enskilde kan och inte kan göra i sin vardag har biståndshandläggare säkerligen god hjälp av en nära dialog med bland and­ra arbetsterapeuter. Dessa möter den enskilde i hemmiljön: i den faktiska aktiviteten, i köket eller i badrummet.

I dessa situationer finns stora möjligheter att stödja individen att träna upp sin förmåga, med eller utan hjälpmedel. I många fall kommer det att avgöra om det går att bli självständig igen.

I Östersund har vi kommit långt när det gäller samverkan mellan olika professioner och vi ser positiva resultat på flera sätt. Inte minst ekonomiskt är det relevant att diskutera hur samhället ska utreda vilka behov som föreligger och vilka insatser som möter den unika individens behov.

Hemtjänsten kostar varje månad cirka en och en halv miljard kronor. Den bygger helt och hållet på de behov som har bedömts föreligga. Möter vi de äldres behov på detta sätt?

Magnus Zingmark
Arbetsterapeut, Östersunds kommun