Friskolorna formar en konkurrenskraftig utbildningsindustri

Skola. Något som kan kallas för en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen pågår inom friskolevärlden. Det är en hoppingivande utveckling. Industriellt tänkande är det som har byggt ett starkt Sverige.
Widar Andersson, Chefredaktör Folkbladet Östergötland, ordförande Advisory Board AcadeMedia

Friskolorna har varit politiskt laddade allt sedan de introducerades på allvar för snart tjugo år sedan. Som aktiv socialdemokrat – riksdagsledamot, kommunpolitiker, politisk redaktör – å ena sidan och som aktiv friskoleit – medarbetare på Kunskapsskolan, styrelseordförande i Söderbaumska skolan, i Vittraskolorna, i Friskolornas riksförbund, ordförande i AcadeMedia Advisory Board, med mera – å den andra sidan har jag haft förmånen att leva mitt i denna politiska spänning i ett par decennier.

Sakta men säkert har friskoleföretagen etablerat sig runt om i Sverige. Som Dagens Samhälles granskning (9 februari) visar så pågår något som skulle kunna kallas för en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen. Det är en hoppingivande utveckling. Industriellt tänkande är det som har byggt Sverige starkt. Industri är synonymt med smarta processer, noll-fel-attityder, produktförädling, nära samarbete med kunderna, bra löner och anställningsförhållanden för medarbetarna och resultatinriktat ledarskap.

Tidigare fanns ett slags Berlinmur mellan privat och offentlig sektor. Det privata näringslivets produktivitet applåderades på den ena sidan av muren. På den andra sidan hyllades i stället styrning genom förvaltningar och politiska beslut. Friskolereformens politiska laddning ska förstås mot denna bakgrund. Att friskolebeslutet klubbades av en borgerlig riksdagsmajoritet gjorde inte den politiska laddningen mindre. Vid den här tiden betraktades borgerliga regeringar ännu som ett slags förargliga parenteser i den naturliga ordning som utgjordes av Socialdemokrater i Rosenbad.

Annons

Friskolereformen sammanföll dessutom med två andra betydelsefulla reformer. Dels kommunaliserades skolansvaret. Dels infördes det fria skolvalet. Under de första åren rådde ett slags vilda västern-stämning i skolsverige. Ovana kommuner skulle nu dels vara huvudman för sina egna skolor och dels vara ansvarig skolmyndighet för alla skolors ersättningar och övriga villkor. I snabb takt etablerades flera hundra nya friskolor som genomförde kampanjer för att få elever. De flesta av dessa skolor var bra och finns fortfarande kvar. En del var taffliga amatörer som aldrig borde ha fått tillstånd att starta. En del var rentav lycksökare som var ute efter snabba pengar.

Nu har vi tjugo års erfarenhet av fristående skolor. Det har gjorts många försök att misskreditera utbildningsföretagen. Ett återkommande tema har varit friskolornas vinster. Minst fyra – med den nu sittande – statliga utredningar har försökt komma fram till vettiga lösningar på ”vinstproblemet”. Ingen har lyckats. Vilket inte är så konstigt. Alla som bedriver verksamhet utanför den offentliga sektorns förvaltningar och myndigheter måste nämligen försöka få ihop ett överskott om verksamheten ska kunna bedrivas på ett stabilt och långsiktigt sätt. Från mer vildsint vänsterhåll framhålls gärna att vinst i ett friskoleföretag är stöld från skattebetalarna. Vilket det knappast är. Utan friskoleföretagets verksamhet hade ingen vinst uppkommit ur den av kommunen bestämda skolpengen. Är vinst i ett företag stöld så är i så fall underskott i en förvaltning också stöld. Sådana resonemang är emellertid totala återvändsgränder. De leder ingenstans.

Som Dagens Samhälles granskning visar så är vinstnivåerna i de tio största utbildningsföretagen dessutom högst rimliga. I något fall borde överskotten rentav vara större för att kunna parera framtida törnar och nedgångar.

Det är ingen mänsklig rättighet att driva en skola. Kvalitet och resultat ska vara helt avgörande. Med den utgångspunkten formade den svenska modellen en konkurrenskraftig tillverkningsindustri. Samma utgångspunkt kan nu forma en konkurrenskraftig utbildningsindustri. Det har vi och våra barn allt att vinna på.

  • Widar Andersson, Chefredaktör Folkbladet Östergötland, ordförande Advisory Board AcadeMedia

Ämnen i artikeln

Relaterade artiklar

30 april 2013
Fredrik Bergström och Emanuel Welander
27 februari 2012
Cecilia Nykvist
22 februari 2012
Jan-Åke Johansson
20 februari 2012
Sten Svensson
14 februari 2012
Mikaela Valtersson

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1237 har röstat hittills.

Följ den här debatten

Du får ett mejl varje gång ett nytt inlägg i denna debattråd publiceras.

Dela den här artikeln

Fler artiklar om Skola

11 april

Lärarna pressas av orimliga krav

AnnKristin Allvin, gymnasielärare i samhällskunskap, historia och religionskunskap, Uddevalla
9 april

Låt skolan komma ut ur klassrummen

Louise Malmström m fl, ledamot (S) i riksdagens utbildningsutskott
7 april

Låt eleverna sätta betyg på lärarna

Isak Skogstad, lärarstudent Jönköping
7 april

Kommunaliseringen går inte att bortse från

Gunnar Petersén, kommunfullmäktigeledamot (V) Bergs kommun
3 april

Stolligheten kring skolan är global

Per Åhlström, Författare och debattör

Senast publicerat

Igår 05:35

Jag känner sorg över välfärdens omsorg

Mattias X Lundberg, välfärdsföretagare, Umeå
16 april

Varningar om läkarna på akuten missar kärnfrågan

Emma Spak m fl, ordförande SYLF
16 april

Sätt de äldre i centrum för hemtjänsten

Heike Erkers m fl, ordförande Akademikerförbundet SSR
15 april
15 april

Välkommen in i matchen för fler jobb, Roger Mogert (S)

Ulla Hamilton, borgarråd (M) Stockholm

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova