Friskolorna försämrar skolresultaten

Två företrädare för friskolebranschen, Mikaela Valtersson och Widar Andersson, försvarar skolbolagens vinster i var sin debattartikel i Dagens Samhälle. Mikaela Valtersson vill fokusera debatten på kvalitet och hon vill utgå från fakta.

När det gäller kvaliteten är fakta att elevernas resultat har fallit i den svenska skolan sedan friskolereformen beslutades. De ökade skillnader mellan elever och mellan skolor som uppstått de senaste 20 åren är till stor del orsakade av just friskolereformen. Och de ökade skillnaderna leder till sämre resultat för skolväsendet som helhet. I de internationella PISA-studierna finns ett klart samband att ju större skillnaderna är mellan skolor desto lägre är elevresultaten.

Skolor väljs inte för att de har hög kvalitet på undervisningen, så som Valterson tycks tro. Det är i det närmaste omöjligt att avgöra kvaliteten på en skolas undervisning. Valet grundas istället till stor del på skolans status och den avgörs av skolans socioekonomiska elevsammansättning. Det är också högre status att gå på en innerstadsskola jämfört med en förortsskola eller en skola i kommunens ytterkanter. Därför sker en rörelse från lågstatusskolor till högstatusskolor in mot centrum till kommunala och fristående skolor.

Språket är en annan orsak bakom skolvalet. Man väljer skolor där det är fler elever som har svenska som modersmål. Andra väljer skolor av religiösa skäl, föräldrarna vill att deras barn ska gå i en skola med den rätta religionen. Bortval av skolor sker också för att det är för många elever med problem i förortsskolorna.

Marknadsförespråkarna brukar hävda att de skolor som tappar elever är dåliga, att de har en undermålig verksamhet och att det är bra att de slås ut. Men dessa skolor väljs inte bort på grund av att deras undervisning är dålig, tvärtom, de har ofta en mycket bra verksamhet. De väljs bort för att de ligger i kommunens utkanter eller i förorten, för att de har för låg socioekonomisk status, för att de har för få elever med etnisk svensk bakgrund eller för att skolan inte har den rätta religionen. Ingen av dessa faktorer kan de bortvalda skolorna påverka. Med dagens marknadsstyrda system är de förutbestämda förlorare.

Skolaktiebolagen utnyttjar detta system till att tjäna pengar. Det sker genom att de placerar sina skolor centralt i kommunerna där det är lättast att fylla elevplatserna. Sedan har de ett urval av elever med välutbildade föräldrar som möjliggör att de kan bli högstatusskolor. Elevurvalet gör det också möjligt att få relativt goda resultat samtidigt som de har en låg lärartäthet. Det är nämligen på den låga lärartätheten som de tjänar pengar. En aktiebolagskola ligger cirka 15 procent lägre i lärartäthet än en kommunal skola och det betyder mycket pengar som kan gå till vinst. Skulle de ha samma elevsammansättning som en kommunal skola skulle de inte kunna ha denna låga lärartäthet och samtidigt få goda resultat. Det krävs en skolsegregation för att det ska bli vinst.

Det är också denna segregationseffekt som skiljer vinst på skolverksamhet från vinst på skolmöbler, skolmat och annat som olika företag säljer till skolorna. Vinst på skolmöbler och dylikt leder inte till ökad skolsegregation.

Tillåter man vinstdrivande aktiebolag att driva skolor får man oundvikligen både en ökad skolsegregation och sänkta skolresultat. När nu skolkoncernerna växer och lägger under sig en allt större del av skolmarknaden för att kunna göra än större vinster, tycker Widar Andersson att det är hoppingivande. Jag tror inte de unga i våra förorter som går på förlorarskolorna och som i alltför många fall slås ut av systemet, håller med honom.

Fotnot: Artikelförfattaren har på Lärarförbundets uppdrag skrivit rapporten Perspektiv på skolan - Om det fria skolvalets effekter på skolans likvärdighet som är en genomgång av den forskning som finns på effekter av det fria skolvalet.