Framtidens välfärd klarar vi genom att jobba längre

Det finns olika strategier för att möta och lösa dessa utmaningar men det finns ingen som kommer i närheten av betydelsen av att vi jobbar mer och längre. Det är ett tema som diskuteras tisdagen den 23 oktober på ett seminarium där SNS bjuder in Framtidskommissionen och där statsminister Fredrik Reinfeldt medverkar.

Hittills har diskussionen i hög grad handlat om vad det offentliga behöver göra och mindre om hur företag och individer kan bidra. Sverige är visserligen bättre rustat än många andra länder. Vi har en utbyggd välfärd, ett omfattande utbildningssystem och ett hållbart pensionssystem. Tack vare goda offentliga finanser har vi även ett bättre utgångsläge än de länder som tyngs av stora skulder. Men samtidigt som medellivslängden stadigt ökar har inte pensionsåldern hängt med.

Det mesta pekar på att vår offentliga välfärd klarar den förändring som enbart härrör från den demografiska förändringen. Om vi därutöver vill fortsätta att utveckla den gemensamt finansierade välfärden kommer det att behövas gemensamma ansträngningar. Det förblir exempelvis viktigt att fortsätta effektivisera och värna om kvalitén på våra institutioner.

Men hur ska vi praktiskt gå tillväga för att förlänga arbetslivet? För många människor är ett längre arbetsliv något positivt. Det finns undersökningar som visar att vi är allt friskare och att viljan att jobba högre upp i åldrarna har ökat. Men det är inte alla som trivs på sina jobb. Därtill är det svårt att jobba i hög ålder inom vissa yrken, exempelvis de som kräver tunga lyft – som i äldrevården eller i byggbranschen.

Om man inte är nöjd med sitt jobb eller av fysiska skäl har svårt att fortsätta kan man i stället byta jobb eller till och med bransch, för att kunna fortsätta arbeta. Det kan vara ett sätt att förlänga arbetslivet, återfå arbetslust och dessutom vara bra för produktivitetsutvecklingen i hela ekonomin.

För många är det nog ett stort steg att byta jobb eller bransch, särskilt om man har en fast anställning. Ofta är en del av ens identitet och vänkrets kopplad till ens jobb. Men kanske ännu viktigare; att byta till något annat är ett steg ut i det okända. Chansen att lyckas med ett jobb-byte bör dock vägas mot risken att inte orka med det gamla jobbet eller vantrivas med det. Då kan det ändå vara värt att pröva ett jobb-byte.

I en av Framtidskommissionens underlagsrapporter, intervjuar journalisten Ulrika Beck-Friis ett 30-tal personer som på ett avgörande sätt bytt yrkesbana senare i livet. Deras berättelser handlar om fabriker som läggs ned, behovet av en nytändning, en längtan efter nya utmaningar, familjeskäl, äventyrslust och kärlek. Rapporten visar en inspirerande stor spännvidd i de livsval människor runt om i landet gör. Där finns bland andra en flygledarassistent som blir sjuksköterska, en konstnär som blir logoped, en IT-konsult som blir gästgivare och en undersköterska som blir trätekniker. Det finns naturligtvis inga garantier för ett lyckat byte, men intervjuerna visar både hur viktigt det är att trivas med sitt arbete och att det faktiskt finns många olika sätt att lyckas på.

Det finns dock hinder mot att jobba längre som måste undanröjas, som attityder, normer och förlegade strukturer. Den åldrande befolkningen berör oss alla och det är viktigt att ha en bred samhällsdebatt om vad detta innebär om vi ska klara att fortsätta utveckla en välfärd som vi både vill ha och har råd med.