Försvaga inte arbetsrätten bakvägen genom EU-direktiv

Under rubriken ”Ge bemanningsföretagen chansen att bekämpa ungdomsarbetslösheten” skriver advokat Thomas Lindqvist i Dagens Samhälle 5/9. Rubriken till trots är det inte ungdomsarbetslösheten som artikeln handlar om utan att Bemanningsföretagen och Svenskt Näringsliv vill försvaga MBL.

Bemanningsföretag har onekligen en funktion att fylla på dagens arbetsmarknad. Framförallt handlar det om att genom att snabbt kunna skicka arbetskraft till kundföretag när någon blir sjuk, vid en arbetstopp eller då särskild kompetens efterfrågas med kort varsel.

Bemanningsbranschen är dessutom ett exempel på en sektor som förhållandevis framgångsrikt har reglerats i kollektivavtal. Ur det senare perspektivet är det förslag till svenskt genomförande av EU:s bemanningsdirektiv som regeringen häromveckan skickade till riksdagen bra – den svenska kollektivavtalsmodellen värnas.

Thomas Lindqvist hänvisningar till Bemanningsdirektivet framstår dock mest som ett försök att klä sina önskemål i en juridisk dräkt. Det bemanningsdirektivet ålägger medlemsstaterna är att göra en översyn av eventuella hinder mot bemanningsföretag och huruvida dessa kan motiveras av ”allmänintresset, särskilt arbetstagarnas skydd, kraven på hälsa och säkerhet i arbetet eller behovet av att garantera att arbetsmarknaden fungerar väl och att missbruk förhindras”.

Syftet, såväl med de bestämmelser i MBL som Lindqvist nämner som till de regler som vissa kollektivavtal innehåller om en särskild förhandlingsordning vid inhyrning, är att förhindra att inhyrning används för att kringgå andra arbetsrättsliga regler, till exempel företrädesrätten till återanställning och för att skapa ordning och reda på arbetsmarkanden och motverka oseriösa företag, det vill säga precis sådant som direktivet räknar upp. Syftet är inte att försvåra för bemanningsföretag.

Argumentet att skyldigheten för ett kundföretag att förhandla med en facklig organisation skulle göra det mindre attraktivt att anlita bemanningsföretag känns väldigt främmande för den som har kännedom och erfarenhet av de dagliga relationerna mellan fack och arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden. 

Samuel Engblom, chefsjurist, TCO
Martin Wästfelt, chefsjurist, Unionen
Daniel Falk, förbundsjurist, Vision
Ove Rang, förbundsjurist, Lärarförbundet
Veera Littmarck, förbundsjurist, fackförbundet ST