Fem IT-myter som kostar skattebetalarna pengar

IT-initiativ som serviceorienterad arkitektur (SOA) innebär att svenska verksamheter lägger alltmer krut på att bygga IT-arkitekturer som utnyttjar dataresurser på ett mer effektivt sätt. Trenden har även påverkat offentlig sektor, som nu också satsar på SOA-liknande arkitektur för sina IT-system.

En nyckelkomponent i SOA är mellanvara. Det är en teknik för att implementera, driftsätta och underhålla applikationer och vars försäljning därför ökat. Mellanvara är som ett lim mellan program och står för själva driften och integrationen av applikationer. Vi på Red Hat och vår partner Elva ser att vissa verksamheter - särskilt inom offentlig sektor - förköper sig på proprietär mellanvara utan att ha en god förståelse eller strategi för vad de verkligen behöver eller vad de vill få ut av den mjukvara som upphandlas. Det finns självklart ett par lysande undantag, organisationer som genomfört en grundlig analys av behov och utforskat alternativ till traditionell proprietär mellanvara.

Men varför finns det fortfarande ett motstånd till alternativa lösningar som öppen mellanvara, som är utvecklad i öppen källkod? Det finns givetvis ett antal tänkbara förklaringar, varav en uppenbar är bristande kunskap. En annan förklaring är att IT-chefer är rädda för mellanvara baserad på öppen källkod på grund av myter som hålls vid liv av de bolag som levererar proprietär mellanvara. De fem vanligaste myterna vi springer på inom offentlig sektor går alla att bemöta med gedigna argument.

* Öppen källkodsbaserad mellanvara är dyrare och innebär en högre total ägarkostnad för kunden.
Rapporter från analytiker som IDC och Forrester pekar på raka motsatsen. Affärsmodeller kring öppen källkod, som till exempel den prenumerationsbaserade modell vi tillämpar, bygger inte på licensavgifter vilket pressar investeringskostnaden. Ett bra exempel är uppgraderingar av mjukvaran. I en prenumerationsbaserad affärsmodell får kunden tillgång till nya funktioner under hela avtalsperioden. Till skillnad mot den licensbaserade modellen som innebär att kunden måste köpa hela programmet igen för att kunna uppgradera programmet och få tillgång till nya funktioner.

* Det finns frågetecken kring kvalitén på öppen källkod.
Öppen källkod håller hög kvalité tack vare att den är just öppen. Så fort ny mjukvara släpps så laddas den ner och testas av tusentals människor, som ger sin feedback på koden. Öppna källkodsleverantörer som Red Hat har hela avdelningar med personer som inte gör annat än att testa lösningarna med applikationer och hårdvara innan de kommersiella versionerna släpps.

* Den professionella supporten är inte tillräckligt gedigen.
Eftersom licensen för öppen mjukvaran är fri så krävs det att företag som Red Hat ständigt levererar värde till sina kunder under avtalsperioden. Med andra ord, support är en nyckelkomponent i affärsmodellen.

* Det är svårt att hitta kompetent folk som kan och förstår öppen mellanvara.
Det finns ett stort ekosystem av partners kring öppen mellanvara, även i Sverige, som till exempel Elva. Dessutom har leverantörer av öppen källkod egna konsultorganisationer.

* Öppen källkod är obeprövat.
New York Stock Exchange EuroNext och Mazda är två exempel på verksamheter som i dag använder öppen mellanvara. Enligt analytiker är JBoss marknadens mest välanvända mellanvara som stödjer populära programspråket Java EE, då inkluderat community-versionen av JBoss.

Jag hoppas dessa argument kan bidra till att krossa de förhärskande myter som fortfarande grasserar bland vissa IT-beslutsfattare inom den offentliga sektorn. Argumentationen bygger på både intern och extern information och data vilket borde övertyga skeptiker om att det ligger något i det jag säger. Lyckas vi krossa myterna kan det spara värdefulla resurser som istället kan användas till nya smarta applikationer och slutanvändartjänster som gagnar både offentliga verksamheter och deras kunder; de svenska skattebetalarna.