Bo Jansson: Fel politiker syns i skoldebatten

Pisa. Kommunerna tar inte sitt ansvar för skolan, i verkligheten eller i den mediala debatten. En ny medieanalys från Retriever visar att kommunpolitikerna duckar i debatten om skolan. Det är sällan de ställs till svars, istället är det rikspolitikerna som tar debatten trots att de inte bär huvudansvaret.
Bo Jansson m fl , Lärarnas Riksförbund
Annons

Det går inte en dag utan att skolan granskas eller debatteras i media. Nästan varje dag görs det politiska utspel. Utbildning är en central samhällsfråga och det är viktigt med en bred debatt. Många vill ge sin bild av skolan; journalister, forskare och andra debattörer. Men det är en märkligt ensidig debatt om skolan i media, där de ansvariga undkommer granskning.


De ansvariga i kommunerna är i mycket liten utsträckning ute i den offentliga skoldebatten. Det visar den undersökning som mediabevakningsföretaget Retriever tagit fram på uppdrag av Lärarnas Riksförbund. Det är en kvalitativ medieanalys baserat på nära 1 000 artiklar publicerade mellan den 1 januari och 31 maj 2014.

Analysen visar att kommunpolitikerna bara förekommer i åtta procent av alla artiklar. Lärare får inte heller en stor del av kakan, räknar man samtliga artiklar får lärare komma till tals i elva procent av dessa. Istället dominerar journalisterna och rikspolitikerna som tillsammans får utrymmet i nära hälften av den totala publiciteten.

Annons

Det är väldigt talande att kommunerna, som idag bär huvudansvaret för skolorna, såväl för finansiering som för drift, inte finns med som drivande aktör i den offentliga skoldebatten. Av alla aktörer syns kommunernas ansvariga minst. Främst är det rikspolitiker som för stå till svars för skolan, trots att dessa inte har det ansvaret. Detta synliggör den otydliga ansvarsfördelningen mellan rikspolitiker och kommunpolitiker i frågan om skolan. Här ligger ansvaret på kommunnivå, men trots det är det rikspolitikerna som ställs till svars.

Varför ställs inte de ansvariga i kommunen till svars? Varför sjunker resultaten? Det finns 290 kommuner och lika många ansvariga. Varför vill man inte synas i debatten? Varför tar man inte sitt ansvar? Är det för svårt och krångligt? För många olika aktörer som bär ansvar?

En ny undersökning från Exquiro, som Lärarnas Riksförbund presenterar i Almedalen - med 3 000 genomförda intervjuer - visar också att endast 17 procent av de svenska väljarna vill ha kvar systemet som vi har i dag med kommunerna som huvudansvariga för skolan. Detta är ett totalt underkännande av de kommunala huvudmännen. Inte bara lärarna vill ha statlig skola utan större delen av väljarkåren, från båda sidor blockgränsen.

Det går inte att ha en kommunal styrning om man inte från kommunalt håll är beredda att ta hela ansvaret. Då har vi en skola med fortsatt sjunkande resultat. Vi behöver ett nationellt åtagande för svensk skola, då förtroendet för det kommunala styret är för lågt.

I slutet av 2013 publicerades den Pisa-rapport som blev startskottet till vårens debatt om den svenska skolan. Under våren nämns Pisa-rapporten i närmare en tredjedel av publiciteten. I februari i år kom Leif Lewins utredning av kommunaliseringen och dess misslyckande, vilket bidrog till att frågan om hur skolan styrs blev ett av vårens mest omdebatterade ämnesområden. Det är slående att efter beskedet att Sverige faller mest av alla länder i senaste Pisa-undersökningen, och en het diskussion om vem som bör styra skolan, så hördes mycket lite från de lokala skolhuvudmännen. De som i praktiken är ansvariga för svensk skolas resultat valde att tiga still när de borde skrika högst.

I stället ställdes frågorna till rikspolitiker och ministrar, vilket i och för sig är rimligt, då det handlar om det nationella ansvaret för skolan. Men att i det närmaste ingen lokal skolpolitiker tog sin del av ansvaret är förvånansvärt. 

Analysen visar tydligt att det inte är lärarna som tillfrågas när den svenska skolan diskuteras. Lärarna är den främsta aktören i knappt var tionde artikel. En bred debatt är viktig för att vi ska få en så bred och nyanserad bild som möjligt av svensk skola. Utan lärarröster och utan rösten från de som är ytterst ansvariga blir denna bild av skolan inte rättvisande.

Om vi inte låter rätt personer komma till tals när vi tecknar bilden av svensk skola riskerar vi att få en bild som är både suddig och svartvit. Och vem vill bygga framtidens skola utifrån en sådan ritning? Och om vi i debatten hävdar att lärarens status är viktig för att vi ska kunna vända utvecklingen, och samtidigt i samma debatt systematiskt visar att lärarens röst inte är mycket värd, ja då är förutsättning för en god förändring väldigt liten.  

Fler artiklar om Skola

7 juli

Ledarskapet – inte eleverna – är problemet

Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund
28 juni

Samverkan rustar eleverna för framtiden

Karolina Lisslö mfl, generalsekreterare Mattecentrum
28 juni

Alarmerande många elever borta från skolan

Lena Hök & Aggie Öhman, Skandia/Prestationsprinsen
28 juni

ESO-rapport om friskolors etablering vilseleder

Boel Vallgårda, konsult inom socioekonomisk resursfördelning
23 juni

Låt digitaliseringen skapa bättre integration

Pehr G Gyllenhammar & Lennart Jonasson, företagsledare/fd chef för Cesam

Senast publicerat

16 juli
15 juli

”Förhastade slutsatser om Migrationsverkets arbete”

Magnus Gustavsson & Kenneth Karlsson, Migrationsverket
15 juli

”Behövs en saklig debatt om surrogatmödraskap”

Terese Rustas mfl, Föreningen för surrogatmödraskap
14 juli

Så bygger vi ett sant pluralistiskt samhälle

Jacob Rudolfsson, Svenska Evangeliska Alliansen

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här