Fadderfamiljer för invandrare vässar integrationen

Frivilliga insatser som görs i samhället för att förbättra situationen för människor som har det svårt eller kommit på glid blir allt mer viktigare. Nästan alla insatser för människor som är i behov av hjälp eller stöd har i huvudsak tidigare kommit från det offentliga.

Det finns ett ökat stöd för frivilligarbetare som oavlönat arbetar för att människor skall må bättre och vara mer delaktiga i vårt samhälle. Det kan röra sig om allt från läxhjälp till studerande eller hjälp till hemlösa. I dag har en rad frivilligcentraler inrättats i en rad kommuner där det är föreningarna som utgör basen i engagemanget.

För invandrare har det skapats kontaktfamiljer. Det rör sig om insatser som en invandrarfamilj måste ansöka om. Hjälpen ges till ensamstående föräldrar som har begränsade möjligheter till avlastning. Med andra ord är insatserna som en kontaktfamilj skall utföra oftast vara riktade till ett barn. Detta är givetvis behövliga insatser som annars samhället varit tvunget att ställa upp med genom den egna organisationen.

En kontaktfamilj behövs för alla i den invandrade familjen – inte enbart barn till ensamstående föräldrar. Fler än barnet i den anlända familjen behöver stöd in i det ordningsamma och lite krångliga svenska samhället. Alla behöver komma in i gemenskapen. Alltför många invandrarkvinnor kommer inte in i det svenska samhället utan fastnar i rollen att ta hand om barnen i familjen. I genomsnitt tar det över tio år innan en invandrarkvinna kommer in på svensk arbetsmarknad. I klartext betyder det att många kvinnor aldrig introduceras på arbetsmarknaden.

Kontaktfamiljen kan introducera hela invandrarfamiljen i olika miljöer och sammanhang. Tillsammans kan man besöka teater, badhuset, bio, café, föreningsmöten, konstutställningar, bussutfärd till olika delar av kommunen, biblioteket, besök på en arbetsplats och så vidare.

För att kommunen och samhället skall visa sin uppskattning till de familjer som stödjer invandrarfamiljer in i det svenska samhället bör icke-pekuniära uppskattningar ges. Det kan vara busskort till kontaktfamiljens medlemmar, teaterabonnemang, biobiljetter, badhusbiljetter och konserthusbiljetter. Det blir aktivitetsstyrt och invandrarfamiljen får en chans att upptäcka de sociala mönstren i samhället tillsammans med en annan familj.

En kontaktfamilj är viktig för invandrarfamiljen men skall inte vara en översättare av långa och krångliga myndighetskontakter. Det området skall andra ta hand om.

En naturlig ingång till vilket samhälle som helst är det lokala föreningslivet. Genom ett fritidsintresse kan man möta likasinnade människor och ha mycket att prata om. Gemensamma intressen brukar vara en bra isbrytare för konversation. I Sverige har vi ett ovanligt rikt föreningsliv sedan lång tid tillbaka, med idrottsrörelsen, scoutrörelsen, folkbildningsrörelserna och så vidare. Det är därför naturligt att använda dessa i integrationen av nyanlända.

Därför bör den förening som vill få verksamhetsstöd från det offentliga aktivt också arbeta med att få med nyanlända i sin verksamhet. Det kan ske på många olika sätt, exempelvis riktade värvningsinsatser, speciella prova-på-dagar där det också finns kompetens för att överbrygga språkbarriärer.

Föreningar skall också kunna erbjuda praktikplatser och instegsjobb inom områden där man normalt sett inte har anställda.

Det civila samhället måste på ett organiserat sätt ges chansen att bli delaktig i integrationen av nyanlända invandrare som kommer att stanna i Sverige. Ingenting sker av sig självt varför kommunerna måste ta initiativet till att fadderfamiljer för invandrarfamiljer får egentliga uppgifter och chanser att hjälpa till med integrationen.

Fotnot: Ovanstående förslag är hämtade från tankesmedjan Liberalernas rapport En privatare integration.