DO: Skärp diskrimineringslagen

Infrastruktur. Diskrimineringsombudsmannen har de senaste fyra åren fått in över 700 anmälningar från personer med funktionsnedsättning som utestängs från samhället på grund av bristande tillgänglighet. Men lagen skyddar inte mot den formen av diskriminering. Därför måste den skärpas.
Agneta Broberg , diskrimineringsombudsman
Annons

Den vardag vi tar för given är stängd för många personer med funktionsnedsättning. Personer som använder rullstol kan inte utnyttja kollektivtrafiken eftersom de inte kan komma på bussar, tåg och flyg. Personer med synnedsättning utestängs från många av de hemsidor där allmänheten får information från myndigheter. Exemplen är många och listan skulle kunna göras lång.

Anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen (DO) visar på en omfattande otillgänglighet i samhället för människor med funktionsnedsättning. Olika regeringar har genom åren tillsatt utredningar som fått i uppdrag att utreda hur ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet skulle kunna se ut. Argumenten mot en skärpt lagstiftning har varit att det skulle innebära ytterligare ekonomiska bördor för affärsinnehavare och andra som kan bli skyldiga att göra sina lokaler, varor och tjänster tillgängliga för människor med funktionsnedsättning.

Dessa argument måste dock ställas mot att det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter såsom människors rätt till delaktighet och jämlikhet. Ett otillgängligt samhälle försvårar och till och med omöjliggör för personer med funktionsnedsättning att delta i olika delar av samhällslivet. Otillgänglig kollektivtrafik, otillgängliga byggnader och otillgänglig information försvårar exempelvis deltagande i arbetslivet, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för samhället.

Annons

Att skapa ett samhälle där planering och utformning av våra gemensamma miljöer fungerar för så många människor som möjligt, till exempel med avfasade trottoarkanter och automatiska dörröppnare, skulle innebära minskade kostnader både för samhället och enskilda näringsidkare, eftersom många av de särlösningar som i dag skapats till följd av otillgängliga miljöer skulle kunna avvecklas.

En tillgängligare miljö skulle dessutom underlätta för olika grupper, till exempel äldre, de med barnvagn och andra som kan uppleva fysiska hinder i vardagen.

Det har under lång tid funnits lagar, förordningar och föreskrifter med krav på tillgänglighet men det har uppenbarligen inte varit tillräckligt. Ett problem och en stor brist med de befintliga lagarna är att de inte varit kopplade till några sanktionsmöjligheter. Detta har medfört att personer med funktionsnedsättning inte haft någon reell möjlighet att ställa krav på tillgång till sina rättigheter.

Jag ser allvarligt på att ett skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet än i dag saknas för alla de samhällsområden som diskrimineringslagen täcker. Sverige har åtagit sig att betrakta otillgänglighet som diskriminering i och med ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har också fått kritik från FN för att diskrimineringslagen inte omfattar tillgänglighet till platser och lokaler som allmänheten besöker.

Det har gått två år sedan Hans Ytterberg lade fram utredningen Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20), våren 2010. Han föreslog att en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen. Därmed skulle personer med funktionsnedsättning få tillträde till samhället på ett sätt vi andra tar för givet. Andra länder såsom Norge, Storbritannien, Irland, Australien och USA har redan diskrimineringslagar som omfattar bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Jag menar att Sverige nu skyndsamt måste anta den föreslagna lagstiftningen så att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sina grundläggande mänskliga rättigheter. Det vinner vi alla på i längden.

Fler artiklar om Infrastruktur

20 februari

Vem har ansvaret för hyresrättens framtid?

Catharina Winberg, ordförande (M) Växjö Kommunföretag AB
20 februari

Lär av Norge för ökad informationssäkerhet

Fia Ewald, informationssäkerhetsexpert
15 februari

Sverige snabbt utan mat vid en kris

Marianne Andersson, ordförande LRF Skåne
14 februari

Vågat av Peter Eriksson att ta åt sig äran för byggandet

Ewa Thalén Finné & Linda Jonsson, bostadspolitisk talesperson (M) resp ordförande Moderata Studenter
13 februari

Senast publicerat

Igår 16:21

”Att attackera polisen är att attackera vårt samhälle”

Kahin Ahmed, politiker (M) i Rinkeby-Kista
Igår 14:40

M låter pengar från vården dölja SL:s budgethål

Talla Alkurdi , oppositionslandstingsråd (S) SLL
Igår 13:25

”Ersätt Arbetsförmedlingen med en app i mobilen”

Stefan Hanna, kommunalråd (C), Uppsala
Igår 10:09

”Det kommunala självstyret är på dekis”

Adam Reuterskiöld, kommunstyrelsens ordförande (M) Ekerö kommun
Igår 06:15

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här