Det offentliga måste sluta
jaga röda prislappar

I slutet på april rapporterade media om Stockholmsstadsdelen Enskede-Årsta-Vantörs upphandling av städningen på förskolor och vård- och omsorgsboenden. I artikeln framkommer att över hälften av förskolorna är missnöjda med kvaliteten på den genomförda städningen och att de som städar tvingas arbeta under dåliga förhållanden.

Det är inte konstigt. Handlar man reavaror på billighetsvaruhus får man räkna med dålig kvalitet. Precis på samma sätt är det när man handlar städtjänster. Anlitas tveksamma aktörer med priser som är ”lite för bra”, får man räkna med att kvaliteten blir därefter. Det mest allvarsamma är dock att när kunden är den offentliga sektorn så är det ytterst medborgarna som drabbas.

Fallet i Enskede- Årsta-Vantör är tyvärr bara ett exempel bland många.

Merparten av de offentliga upphandlingarna av städtjänster är i första hand fokuserade på pris. Som skattebetalare blir man upprörd över de omfattande belopp som läggs på att betala leverantörer som inte levererar. De människor som ska arbeta, bo eller utbildas i lokaler som inte blir ordentligt städade lider än mer och för branschen är det ett gissel att den allra största kunden – den offentliga sektorn – gör avkall på kvalitet och istället fokuserar på lägsta möjliga pris.

De låga priserna resulterar i att oseriösa aktörer i städbranschen vinner mark - på de seriösa aktörernas bekostnad. Människor lämnas att arbeta på villkor som inte är okej.

I exemplet med upphandlingen i Enskede-Årsta-Vantör betalar kunden 180 kr per timme för städning. Då ska man veta att en ”naken städare”, det vill säga personalkostnaden, kostar 173 kr timmen. Därutöver tillkommer utrustning, resor och administration.

Ett seriöst företag som betalar lön enligt kollektivavtal måste därför göra ett betydande påslag ovan på de 173 kronorna för att få verksamheten att gå ihop. Ska det sedan bli ett överskott av verksamheten, ja då ska ytterligare några kronor adderas. Att handla upp städtjänster på det sätt som skett i Stockholm stad är på gränsen till vårdslöst. Det är dags att offentliga upphandlare tar sitt ansvar för att vända den negativa utvecklingen.

Vi stöter ofta på uppfattningen att man som offentlig upphandlare inte kan ställa krav på kvalitet. Inget kan vara mer fel. Från städbranschen rekommenderar vi att offentliga upphandlare ställer tydliga kvalitetskrav enligt den nordiska städstandarden och att man i upphandlingen klargör att kvalitetsuppföljning ska ske. Därefter behöver man som upphandlare också göra uppföljningar, något som det allt för ofta slarvas med. Kostnader för kvalitetsuppföljningar kan och bör inkluderas i upphandlingen. För att få bästa effekt bör krav på kvalitet och uppföljning dessutom förses med ekonomiska incitament i form av bonusar och viten.

Det är också viktigt att framhålla att man som upphandlare kan vända på de invanda modellerna och istället för att anordna anbudstävlingar med fokus på lägsta pris istället ange ett lägsta accepterat pris. Genom att ställa upp ett minimipris så flyttar man fokus i upphandlingen från pris till kvalitet. Detta är en allt för sällan använd modell som borde prövas ordentligt.

Vi vill också uppmana den utredning som under ledning av Anders Wijkman arbetar med att se över regelverket för offentlig upphandling, att titta närmare på hur man kan motverka den osunda prisdumpning som pågår i städbranschen.

Medborgare, medarbetare och ägare i städföretag har mycket att vinna på att upphandlare inom offentlig sektor tar steget från att i första hand söka reapriser, till att bli kvalitetsmedvetna och krävande köpare av städtjänster.

Vi är gärna med och bidrar i detta arbete.