Det behövs fler subjektiva chefer

Chefsorganisationen Ledarna konstaterade nyligen att antalet nyanmälda chefsjobb inom den offentliga sektorn ökar. Samtidigt sjunker antalet chefer som söker tjänsterna. Efterfrågan på chefer ökar alltså men konkurrensen om unga chefsämnen hårdnar i takt med att 40-talistcheferna går i pension. Det är Sveriges framtida välfärd och konkurrenskraft som står på spel. Hur ska den offentliga sektorn klara den framtida chefsförsörjningen?

Den stora frågan är alltså varför så få individer, och det gäller både unga och gamla, vill bli chefer. Varför är det så få som söker chefsjobb? Varför är så många rädda för att ta chansen att bli chef och få möjlighet till inflytande och makt? Vad beror det egentligen på?

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och kommunerna är också medvetna om problemet med att rekrytera nya chefer. Runt om i landet pågår nu ledarskapsutbildningar (i landet lagom talas det hellre om ledarskap än chefskap) och ett intensivt arbete för att attrahera människor att våga ta steget att bli chef. Frågan är hur det egentligen kommer att gå? Vad behöver göras för att locka potentiella chefer?

Utifrån mina egna erfarenheter som chef i olika sammanhang, inom kommun och stat, och även som egen författarföretagare, kan jag lätt räkna upp några grundläggande och självklara förutsättningar för att få unga att vilja bli chefer:

 Ge realistiska och rimliga möjligheter att bedriva chefskapet. Idag är många offentligt anställda chefer överhopade med olika arbetsuppgifter som inte står i proportion till chefsuppdraget.
 Att vara chef ska också märkas i plånboken.
Vem är intresserad av att bli chef om skillnaden mellan chefens och medarbetarnas lön är obefintlig?
 Kontinuerlig fortbildning är nödvändig för cheferna och deras medarbetare. Detta måste prioriteras.
 Och det viktigaste av allt: Lyft fram det subjektiva chefskapet, och tala om chefskap – inte ledarskap. Det handlar om solosång och inte om körsång. Våga sticka ut!

Det handlar om att våga vara subjektiv som chef.

Genom att utöva ett subjektivt chefskap; genom att vara en subjektiv chef är jag övertygad om att många unga blir attraherade och inspirerade att bli chefer. Det subjektiva chefskapet är i bästa fall humoristiskt, kreativt och uppbyggligt för chefen och medarbetarna. Detta har jag formulerat i ett manifest:

Det subjektiva chefskapets manifest 

1. Den subjektiva chefen är alltid personlig och behandlar medarbetarna med respekt.

2. Den subjektiva chefen anser att medarbetarna är smarta, snabba och snygga.

3. I det subjektiva chefskapet är humorn och skrattet väsentligt. Inga sånger eller vitsar är för usla för att framföras offentligt om de förmår att höja stämningen. Uppmuntrande anaforer som till exempel Avanti! Avanti! är uppbyggliga för medarbetarna.

4. Den subjektiva chefen gillar och utövar makt på samma kärleksfulla sätt som han behandlar sin mamma.

5. Det subjektiva chefskapet är ett beteende; det består av konkreta handlingar i det vardagliga arbetet.

6. Den subjektiva chefen har inget standardiserat förhållningssätt utan improviserar och prövar sig fram.

7. Det subjektiva chefskapet är att med den givna ramen göra det oväntade; det som inte står i managementböckerna.

8. Den subjektiva chefen uttrycker sig på betald arbetstid genom att utöva ett subjektivt chefskap.

9. Den subjektiva chefen vågar bjuda på sig själv och är inte rädd för att göra bort sig.

10. Det subjektiva chefskapet uppstår ofta ur frågan: Varför inte tvärtom?

11. Det subjektiva chefskapet uttrycker ditt varumärke. Genom att våga vara personlig berättar du vem du är och vem du vill vara.

12. Det subjektiva chefskapet är inte något självändamål. Men det är en aktiv attityd.

13. Det svåraste med det subjektiva chefskapet är att du måste bedriva det själv. Ingen annan kan göra det åt dig.

Om fler offentligt anställda chefer våga vara subjektiva kommer också rekryteringen av de unga potentiella cheferna att gå hur enkelt som helst. Det handlar bara om att våga och att inte vara rädd i konsensuslandet Sverige. Avanti! Avanti!

Fotnot: Skribenten är också författare och publicerar i augusti boken Det är jag som är chefen! Om det subjektiva chefskapet. BTJ förlag.