”Det är dags att vi besinnar oss”

Kriminalitet. Nyligen avstyrde polisen ett angrepp från högerextremister riktat mot ett asylboende i Nynäshamn. Det fick mig att tänka till och fundera över att så många av oss av olika skäl är rädda, ängsliga och oroade över vart utvecklingen i Sverige är på väg. Min slutsats är att efter den senaste tidens händelser är det nu dags att vi alla besinnar oss och står upp för grundläggande principer i det demokratiska samhället.
Anna Ljungdell , kommunalråd (S) Nynäshamn
Annons

Måndagen den 8 februari lyckades polisen, av allt att döma, förhindra en pöbel med högerextrema kopplingar att begå brott i min hemkommun Nynäshamn. Det asylboende som utpekats som måltavla ligger precis i närheten av där jag bor.

Människorna som bor där har aldrig åsamkat mig något obehag. Vi hälsar artigt på varandra när vi stöter på varandra i området, ungefär som man gör grannar emellan. Det kändes tryggt och bra.

14 män beväpnade med knivar, järnrör och yxor ändrade på det.

Annons

Min sambo har engagerat sig som volontär på boendet och har blivit vän med flera personer. Han har hjälpt till med kontakter in på arbetsmarknaden, så att några kunnat börja jobba redan innan de fått uppehållstillstånd. Jag har en del vänner som också engagerar sig genom att vara en god medmänniska.

Jag tror att det är ett viktigt skäl till varför det faktiskt är så lugnt. Människor som blir sedda mår bättre och klarar den långa väntan på besked bättre. Mina första tankar var därför rationella tankar kring motiv och praktiska frågor om hur vi ska skapa trygghet igen, kombinerad med en lättnad och tacksamhet över att polisen faktiskt förhindrade att de kunde genomföra de planer de hade.

Sen kom den krypande. Rädslan. Tänk om de hade kunnat genomföra sin plan? Detta är en plats där min familj varit vid flera tillfällen. Min son har varit där och spelat schack, min dotter har varit där och bjudit på något gott som hon bakat. Då blev helt plötsligt en obehaglig och förfärlig händelse också en personlig upplevelse. Jag blev rädd för min familjs liv.

Rädsla är en mäktig drivkraft. Kanske är de där 14 männen också rädda?

Vi är så många som är rädda och ängsliga. Vi är rädda för vart Sverige är på väg - ofta inte av samma skäl, men ändå.

Vi oroas för att våra döttrar ska våldtas, våra gamla ska rånas och att vi själva ska bli sjuka eller arbetslösa. Vi oroas för om våra barn har en framtid i den förort där de växer upp bland kriminella och droger. Vi oroas om värdet på våra hus ska sjunka, nu när vi sitter på så stora lån. Vi oroas för framtidens klimathot. Vi oroas för vår pension.

Det spelar ingen roll att rapport efter rapport visar att våldet minskar, att fler är trygga där de bor, att det går hyfsat bra för Sverige och kommunen vi bor i. Att realinkomsterna ökar. Att vi blir friskare. Det finns alltid något att vara rädd för. Och rädsla är en mäktig drivkraft.

I svansen bakom brottsrapporteringen finns alltid vissa kommentarer som: "vart är vi väg?" "Man vågar snart inte gå ut längre". "Förr behövde man inte ens låsa bilen, men nu." Och det är väl helt väntade reaktioner.

Men på senare tid har uppvigling till våld blivit allt vanligare. Det är som om medeltiden kommer tillbaka, öga för öga, tand för tand. Det räcker inte längre att sucka och skaka på huvudet. Nu ska blodet flyta också. Det är en utveckling som skrämmer mig.

Det man ropar på är nämligen en helt annan samhällsordning än den västerländska rättsordning vi annars så gärna drar en lans för. Den som gett oss universella mänskliga rättigheter, integritetsskydd, rätt till inflytande, rätt att inte dömas ohörda, rätten att få försvara oss och så vidare.

Det var helt sjukt att läsa att det fanns folk som försvarade mobben. "Det finns skäl som ingen vill berätta om", sades det. Så när finns det skäl? Är en hand på min dotters rumpa ett frikort för mig att samla ihop alla jag känner och veva mot tonårskillar på stan? Är pojkarna som sagt elaka saker till min son på skolgården fritt byte för mig? Om någon kör på min son, får jag tanka bilen och ge mig ut på jakt? Eller gäller frikortet för våld bara för vissa mot vissa? Vem avgör det i så fall?

Nu måste vi besinna oss och bestämma oss.

Nu är tiden för alla demokrater att tala med en röst och markera mot de samhällsomstörtande krafter som bryter sönder vår trygghet och tillit till rättsstaten. Nu är tiden att stå upp för några grundläggande och universella principer:

1. Svensk lag gäller på svenskt territorium. Vill man ändra på den så gör man det på demokratisk väg. Det finns inget fint eller fult våld. Religion övertrumfar inte svensk lag.

Bara för att du anser dig sitta på en sanning som ingen annan vill se har du inte rätten att kränka eller hota journalister och makthavare. Bara för att du känner dig diskriminerad och utsatt har du inte rätten att kasta sten på polisbilar och ambulanser.

2. Stå upp för Myndighetssverige. Det är enkelt att skylla allt ont på fyrkantiga byråkrater och hitta knepiga regler som är hopplösa att begripa för en lekman. Men alternativet är sämre.

För svenska myndigheter är likabehandlingsprincipen helig. Och det är vårt viktigaste skydd för att vi alla verkligen ska vara lika inför lagen. Det är ett viktigt skydd mot korruption och rättsröta. Det är lätt att börja glida och slira på dessa principer när olika intressen lyfter fram enskilda behjärtansvärda skäl till varför just de är lite mer berättigade än andra. Här måste vi orka stå upp till byråkratens försvar, för den är också en försvarare av lagar och regler som beslutats i demokratisk ordning.

3. Beskyll inte den som är vänlig och medmänsklig för att vara naiv. Vi ska vara oändligt tacksamma för alla de ideella krafter som finns i vårt samhälle.

De kallas föraktfullt för godhetsapostlar, men när blev det fult att vara godhjärtad och vänlig?  Vår vilja att hjälpa varandra är själva kittet som håller ihop oss som civilisation. Vänlighet och hjälpsamhet är den totala motpolen till de män som ville ta sig rätten att vara både domare och bödel mot mina grannar. Och även om blodtörsten brinner i mitt bröst när dessa personer ville kränka min trygga sfär kommer jag aldrig vika från min princip. Lagen gäller lika för alla.

Så i dag besinnar jag mig, tackar polisen för ett rådigt ingripande, kramar min familj och använder min mänskliga rättighet att kunna skriva om saken.

Fler artiklar om Demokrati

Igår 12:14

L: Åkesson, lägg de ryska korten på bordet!

Anders Rehnberg & Maria Nilsson, Liberala ungdomsförbundet/ Liberala Kvinnor
Igår 06:45
28 september

Bucht, dags att backa upp regionerna!

Ulf Nilsson m fl, Regionpolitiker
28 september

Sätt ner foten mot förtryckande män!

Anna Eling & Lotten Kluck, ordförande Liberalerna Hedemora resp. Liberalerna Dalarna
28 september

Slå inte samman län för planbyråkraters skull

Torbjörn Rosdahl, finanslandstingsråd (M)

Senast publicerat

Igår 13:37

Regionalt självstyre slår mot dyslexipatienter

Helena Forne-Wästlund, doktorand och vårdföretagare
Igår 12:14

Shekarabi, förklara att marknaden inte är "fri"!

Sofie Granberg & Daniel Suhonen, utredare resp. chef, Katalys
Igår 12:14

L: Åkesson, lägg de ryska korten på bordet!

Anders Rehnberg & Maria Nilsson, Liberala ungdomsförbundet/ Liberala Kvinnor
Igår 10:54

Nyttja kommersiella mobilnät till blåljus!

Hélène Barnekow mfl, VD Telia Sverige AB
Igår 10:53

Glöm inte de strukturella löneskillnaderna, SKL

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här