Sökresultat

Debatt: Utveckla en stärkt brukarmedverkan

REPLIK. Huvudmannaskapet är mindre viktigt för missbruksvården än återföringen av erfarenheter från personer med eget beroende och missbruk, replikerar Alec Carlberg på inlägg av Gerhard Larsson i nr 13.

DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 16/10

MISSBRUKSVÅRD. Inom den somatiska vården finns en insikt om att en vårdinsats har större möjligheter att bli framgångsrik om patienten tror på den och medverkar aktivt i sin rehabilitering, oavsett huvudman. Förutsättningen är att vårdgivaren uppfattas som kunnig och seriös. Det har ännu inte fått samma genomslag inom vård och rehabilitering av narkotikaberoende personer, vare sig inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Samtidigt som allt fler, på olika grunder, anser att narkotikaberoende är en sjukdom så är det de facto kriminaliserat. Det kan säkert delvis förklara moralistiska inslag i vårdapparaten. Den omständigheten bör regeringens utredare inte förbigå med tystnad.

Tvångsvården (LVM) ingår i utredningsdirektiven. Om den alls ska finnas kvar i sin nuvarande form ska den hållas skild från psykiatrins vårdtvång (LPT). Att det är olika saker ändras inte av att det finns personer med dubbeldiagnoser.

För att skapa en sundare makt­balans mellan vårdtagare och vårdgivare bör olika former av stärkt brukarmedverkan utvecklas. Möjligen kan vi skönja början på ett trendbrott. Klient- och brukarmedverkan lyfts allt oftare fram som en viktig ingrediens i ett demokratiserat och effektiviserat vård- och rehabiliteringsutbud. Men det kräver att brukarrepresentanterna får utbilda sig så att de inte blir gisslan hos väletablerade och välutbildade företrädare för vården.

En intressant utveckling pågår vid Socialhögskolan i Lund. Blivande socionomer studerar tillsammans med tidigare missbrukande klienter i fem veckor. Kunskaper och erfarenheter utbyts och utvecklas som kan komma brukarrepresentanter till godo i framtida partssammansatta brukarråd. Ett annat hoppfullt tecken
är Sveriges Kommuner och ­Lands­tings satsning Kunskap till praktik.

Att den beroende vill upphöra med missbruket är en grundläggande förutsättning för att det ska lyckas. Det är överordnat frågan om huvudmanna­skapet för vården. Här handlar det om stärkt självkänsla, bemötande, inflytande och tillit.

Som alla statliga utredare har Gerhard Larsson friheten att belysa frågor utöver direktivens. Använd den för att föreslå åtgärder som effektivt tar till vara kunskapen hos dem som har erfarenhet av beroende och missbruk. Öppna ett ”tredje spår” i utredningen om ett stärkt klient- och patientinflytandet.

Alec Carlberg
Ordförande, ­Rainbow - klientrörelsens paraplyorganisation
Ledamot, regeringens brukardelegation

Tipsa redaktionen

Skicka gärna ett tips till oss på redaktionen!

Rapportera fel

Här kan du uppmärksamma oss på eventuella fel du upptäcker på sidan.

Webbfråga
Var det onödigt att ge kommuner och landsting krisstöd?