Borgerligheten måste våga försvara valfriheten inom välfärden

Demokrati. Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. Och nu är det dags för resten av den svenska borgerligheten att stå upp för valfriheten inom den svenska välfärdspolitiken och se egenvärdet i den.
Aron Modig , förbundsordförande KDU

Det är få frågor som rör upp så många känslor i den politiska debatten som de valfrihetssystem som skapats inom välfärden de senaste 20 åren. Anledningen till detta är dels att valfrihet leder till att människor faktiskt väljer olika, och dels att en viss andel skattepengar går till vinst i privata företag. Olikheter är ingenting som vänsterpolitiker gillar. Dessa överöser oss istället ständigt med statistik om att den ena gruppen väljer si medan den andra väljer så, och hävdar att detta skulle vara ett problem i sig självt.

Ofta är detta ett uttryck för en vilja hos vänstern att skapa någon form av konstlad jämlikhet på aggregerad nivå. Många är de politiker som tror sig känna till varför människor väljer på ett visst sätt och utifrån detta påstår sig veta hur de ska lägga livet tillrätta för vanligt folk och få dem att välja rätt.

Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. KDU tillbakavisar kraftfullt vänsterns starka vilja att rulla tillbaka de valfrihetsreformer som genomförts. Vi ser också med bedrövelse på de metoder och falska argument som används för att motverka valfriheten. Vänsterledaren Jonas Sjöstedts sammanblandning av rörelseresultat och skattad vinst (Aftonbladet 19/8) och två Göteborgsforskares försök nyligen att med väldigt lite som grund svartmåla det fria skolvalet (SvD 31/8) är två exempel på detta.

Annons

Samtidigt är jag också bekymrad över att försvaret av valfrihetspolitiken den senaste tiden varit så svagt från borgerligt håll. Den förda välfärdspolitiken – med friskolereformen och det fria skolvalet, vårdvalsreformer samt införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV) – har ju nämligen till allra största del genomdrivits av de borgerliga regeringarna Bildt och Reinfeldt. Politiken vilar också på tre tydliga ideologiska och principiella fundament som borde sitta i ryggmärgen på varje borgerlig företrädare.

För det första handlar det om att valfriheten är ett mål i sig. Människor är olika och det vore därför omänskligt om det enda som tilläts existera var det offentliga som enbart skulle tillhandahålla ”onesize fits all”-lösningar. Målsättningen för politiken måste naturligtvis vara att fler ska göra aktiva val, inte att färre ska göra det.

För det andra är det insikten om att det i varje läge är kvaliteten på välfärdstjänsterna som ska stå i centrum, inte frågan om vem som utför dem. Det är de dåliga skolorna, den undermåliga vården och den bristfälliga äldreomsorgen som måste bort, oavsett om de drivs i offentlig eller annan regi. Välfärd av god kvalitet ska på samma sätt i varje läge uppmuntras. Det är då nödvändigt att människor tillåts rösta med fötterna och välja bort dåliga utförare. Detta skulle vara omöjligt utan valfriheten.

För det tredje handlar det om övertygelsen om att konkurrensen i sig är viktig för utveckling och förbättringar, liksom för att vi ska se innovationer också inom välfärdssektorn. I rivaliteten mellan flera olika aktörer som på schyssta villkor tävlar på samma marknad flyttas positionerna framåt för hela samhället. Vinsten är här ett nödvändigt incitament för de rivaliserande aktörerna. Då vänsterdebattörer kritiserar uttaget av vinst inom välfärden så för de med andra ord ett öppet krig mot hela valfrihetssystemet.

Visst är det så att den förda välfärdspolitiken inte i varje läge fungerar perfekt. Vi behöver fundera på hur vi ytterligare kan underlätta människors möjligheter att välja, exempelvis genom att tillhandahålla bättre jämförelsemöjligheter vad gäller skolor och andra välfärdstjänster. Vi behöver också göra förutsättningarna mer jämlika för offentliga och fristående alternativ, vilka självklart ska konkurrera på samma villkor.

Det är såväl problematiskt som olyckligt att både regeringen och borgerligheten i stort tycks ha kapitulerat från försvaret av denna frihetspolitik, och istället för att utveckla den hamnat i ett defensivt läge där vänstern tillåts diktera debattens villkor. Vanliga människors möjlighet att välja – och i förlängningen att påverka sin egen situation – är för viktig för att vi ska tillåta den begränsas av förbudsivrare och otydliga socialdemokratiska ledare.

Vi unga kristdemokrater kommer aldrig att acceptera inskränkningar av vare sig ungdomars möjlighet att själva välja skola eller äldres rätt att utse omsorgsutförare. De stora kollektivistiska systemens tid är förbi – valfriheten är här för att stanna!

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
922 har röstat hittills.

Fler artiklar om Demokrati

24 oktober

"Kaplan har aldrig försvarat våld"

Gösta Hultén, Charta 2008
22 oktober

"Staden lika privilegierad som mannen"

Christel Gustafsson, landsbygdstrateg
22 oktober

"Ge oss en chans till ett bra flyktingmottagande"

Roland Kemppainen, kommunalråd (S)

Senast publicerat

Idag 13:41
Idag 12:46

"Inse att göteborgarna inte vill ha trängselskatt"

Theo Papaioannou, Vägvalet Göteborg
Idag 09:32

"Sluta straffa företag som tar klimatansvar"

Johan Ununger m fl, vd Saltå Kvarn
Idag 08:36

"Utan invandring avfolkas Sverige snabbt"

Andreas Bergström m fl, Fores

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här