DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 27/09

FOLKHÄLSA. ”Brist på fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor, tobaksbruk och alkoholkonsumtion – våra levnadsvanor – är tillsammans den störs­ta orsaken till sjuklighet och förtida död” skrev Folkhälsoinstitutet nyligen i ett pressmeddelande. Man får inte skriva så förenklat om hälsans orsaker om man vill vara en seriös myndighet inom folkhälsoområdet.

WHOs stora kommission har, under ledning av professor Michael Marmot, pekat ut de sociala bestämningsfaktorerna för hälsan. Ett lands inkomstfördelning, den relativa fattigdomen och statusskillnader mellan människor har en mycket stor inverkan.

Dessa är alltså bestämningsfaktorer som ingen hälsoupplysare kommer ifrån. Michael Marmot säger att den sociala positionen till och med kan ha större inverkan på hälsan än levnadsvanor.

Människors totala livsvillkor påverkar deras stressnivå, som mycket starkt påverkar psykisk och fysisk hälsa och immunförsvar. Ensam, låg inkomst och inget jobb – tala om stress! Och denna stress påverkar hälsan negativt direkt, alldeles oavsett levnadsvanor.

Som individer utsätts vi därmed inte jämlikt för risker. Vissa bär också med sig en egen sårbarhet, genetisk eller social. Att växa upp under svåra barndomsförhållanden kan påverka människors hälsa även i vuxen ålder – oavsett levnadsvanor.

Levandsvanor är alltid kopplade till människors sociala grupptillhörighet och skiljer sig alltså mellan olika kulturer i samhället. Naturligtvis kan alltid enskilda bryta mönstret. Men folkhälsopolitik handlar om att se strukturer och om att på befolkningsnivå ge förslag på insatser.

Att människor med högre stressnivå också har fler ohälsosamma levnadsvanor hänger ihop. Och till och med fetman påverkas av stress, ju högre nivå desto lättare att få den farliga bukfetman.

Internationellt talar man nu mycket om ”orsakernas orsaker”. Det synsättet finns också med i Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport.

Självklart ska samhället i hela sin verksamhet arbeta hälso­främjande, som i skola och omsorg. Så är det inte riktigt i dag. Och självklart ska hälso- och sjukvården mer än i dag visa på sambanden mellan levnadsvanor och ohälsa och ge stöd till förändring. Om individen vill, kan och orkar.

Folkhälsoinstitutet talar alltmer om verktyg och metoder för att få folk att ändra sina levnadsvanor. Men har man glömt resten av sitt uppdrag? Även om bakomliggande orsaker nämns i andra sammanhang så får man inte förfalla till så ytliga slutsatser som man nu gjort. Då bidrar man till att sprida myter om hälsans orsaker.

Riksdagens folkhälsopolitik från 2003 pekar ut viktiga bestämningsfaktorer för hälsan och den gäller fortfarande. Även om nuvarande regering i sina uppdrag till Folkhälsoinstitutet nästan helt betonar individens levnadsvanor och blundar för andra faktorer.

Självklart måste man som myndighet utföra en regerings uppdrag. Men Folkhälsoinstitutet ska också fullfölja riksdagens uppdrag att ge kunskapsunderlag kring allt som påverkar hälsan. Sedan får politiker av olika kulör dra sina politiska slutsatser om vilka åtgärder som ska vidtas.

Margareta Persson
Folkhälsokonsult och tidigare ordförande, Nationella folkhälsokommittén