Baudins besked utmanar
den svenska modellen

Ekonomi. Förbudslinjen som LO:s Tobias Baudin lanserar visar att LO inte har trovärdiga svar på frågan om den svenska välfärdens framtid. Att regeringen efter två mandatperioder kan förefalla trött och idélös är S största tillgång. Därför vore det en ödets ironi om det blir LO som serverar regeringen Reinfeldt den mobiliserande kraft som kan bli dess räddning.
Stefan Stern , vice vd Silver Life, senior Advisor Magnora

Svenska Landsorganisationen kallas inte sällan för "världens mest ansvarsfulla fackföreningsrörelse". Till skillnad från motsvarigheten i många andra länder har LO historiskt utgått från verkligheten. Steg för steg har man förbättrat för sina medlemmar – mindre sällan valt hård konfrontation som metod. Det har varit framgångsrikt. Det har också gjort att fackföreningsrörelsen varit relevant i samhällsdebatten. De gånger LO trampat fel, som i löntagarfondstriden, har man straffats ut. Även det parti man skickat "beställningen" till har vid dessa tillfällen förlorat i val.

När LO:s styrelse på kongressen i maj ville besvara Handelsanställdas Förbunds yrkanden som ställts i en motion blev därför knappast någon förvånad. Handels motion uttrycker uppfattningen att samhällsutvecklingen de senaste decennierna gått åt fel håll, och då i synnerhet de avregleringar som skett i ett flertal sektorer. Men styrelsen kördes över. Mot ledningens vilja beslutade LO-kongressen att en "non profit-princip ska gälla inom vård, skola och omsorg".

80 procent av välfärdens verksamheter i Sverige drivs av kommuner och landsting, som till sin natur är non profit, det vill säga icke vinstdrivande. Så det är i klartext 14 000 privata företag med 177 000 anställda som LO-kongressen menar ska slå igen portarna. Vilket innebär att inte sällan de bäst presterande skolorna, de populäraste förskolorna, hemtjänsten och vårdcentralerna skulle hotas om LO:s linje också blev nationell politik. Privata företag som i dag bidrar till mångfald och valfrihet för både medborgare och anställda.

Annons

Intervjun i Dagens Samhälle 29/8 med LO:s vice ordförande Tobias Baudin gör det uppenbart att LO inte har trovärdiga svar hur detta drastiska skifte bort från centrala inslag i den svenska modellen ska gå till. Om inte LO ser upp, och är beredda att lyssna på andra, kan man snabbt finna att den egna uppfattningen om vad svensk välfärd uppskattas för befinner sig ur takt med tiden.

På frågor om det svenska folket är positiva till den svenska modellen svarar en majoritet ja. När väljarna själva får precisera vad som är den svenska modellens bärande delar säger 63 procent att det är skattefinansiering av välfärden. 53 procent uppger att den också bärs upp av att alla har rätt att välja skolor och vårdcentraler. 50 procent anger att modellen även baseras på välfärdstjänsterna utförs av såväl privata som offentliga aktörer. Att den värderade svenska välfärdsmodellen skulle utmärkas av offentligt monopol svarar endast 32 procent av väljarna. (Siffrorna kommer från en Demoskopundersökning genomförd i juni.)

Svenska folkets beskrivning är helt riktig. Under ett antal decennier byggdes välfärden målinriktat ut. Fram till 1985 växte den offentliga sektorns andel av ekonomin. Därefter har ett par decennier – oavsett vilken regering som suttit vid makten – ägnats åt att målmedvetet öka medborgarnas frihetsgrad och inflytande över välfärdstjänsterna. Sveriges kunniga, allt mer ekonomiskt och socialt oberoende medborgare ansåg sig med rätta vara kapabla att göra egna val i livets olika skeden. I dag uppger 97 procent av befolkningen (Demoskop, juni) att man anser det är rätt med eget val. 61 procent uppger att de privata företagen är viktiga för den valfriheten. 74 procent uppger att den totala kvaliteten i vård, omsorg och skola blir bäst vid en kombination av kommunala och privata företag. Hela 97 procent efterlyser enhetliga och nationella kvalitetskrav. Där finns den breda opinionen för att komma till rätta med de brister som finns oavsett driftsform.

Den som enbart tar till sig den vinstkritik som också finns i opinionsmätningar riskerar att kliva rejält fel, om man av denna drar slutsatsen att svenska folket vill se ett förbud mot vinstdrivande privata företag i välfärden. Att svenska folket skulle vilja överlåta sin egenmakt till LO att bestämma vad som ska förbjudas i välfärden – eller för den delen till kommunalrådet på orten – finns det litet stöd för. Den tiden är sedan länge förbi. Även anställda i LO-yrken uppskattar mångfald och eget val.

Faktum är att den mest välriktade kritiken mot LO:s förbudslinje kommer inifrån fackföreningsrörelsen. Nyligen sa Kommunalarbetareförbundets ordförande Annelie Nordström, som organiserar de LO-medlemmar som har direkt erfarenhet från både den kommunalt drivna och privata omsorgen, att LO-kongressens beslut inte ligger i hennes medlemmars intressen: ”Vi har en annan syn på dessa frågor, men blev överkörda. Vi sätter kvaliteten i centrum, inte driftsformen”. När Baudin i intervjun talar om ”återkommunalisering” har det inte stöd från Kommunal. Förbundets linje baseras sedan länge på att medlemmarna anser att det är bra att ha flera olika arbetsgivare att välja mellan. De vet att privat inte är sämre.

Baudins utsikter i intervjun att ”det är inte alls säkert att valfriheten behöver minska” vid ett vinstförbud saknar all realism. Ska ens en mer begränsad valfrihet finnas kvar om ”for profit” förbjuds måste den ideella sektorn expandera kraftigt, något som inte skett de senaste tjugo åren. Pengar som kan investeras utan förväntan på avkastning saknas. För var finns det kapital som behövs? Var finns aktörerna som tillkännager att de kommer att växa? Den ideella sektorns drivkraft är att förfina verksamheten inom befintlig volym, inte att tillgodose de mångas efterfrågan. Påståendet är i mina ögon också ohistoriskt. En ”stark stat” som drev en långtgående modernisering av Sverige med utbyggnad av välfärden, har inneburit att vårt land saknar mecenater, kyrkor, föreningar och stiftelser med tillräckliga muskler att bära välfärden. I länder med en annan tradition och välfärdsmodell ser det annorlunda ut, även om vinstdrivande företag inom välfärdssektorn är ett viktigt inslag också i övriga delar av Europa.

När styrelsen i LO nu körts över av kongressen – och om beslutet därtill inte har stöd från det förbund som borde ha störst insikt i verkligheten – är det verkligen rätt väg framåt att försöka köra över även S-ordföranden Stefan Löfven på partikongressen i april 2013? Ja, om man får tro intervjun i Dagens Samhälle. Men S-ledningen har förstås rätt i att det inte är någon god idé att gå ut i en valrörelse och tvinga välfärdsverksamheter att lägga ner. Det krävs inte särskild stor politisk fantasi för att inse hur det kommer att kunna låta, i synnerhet i våra storstadsområden: ”Går ditt barn också i en väl fungerande skola som riskerar nedläggning? Vad gäller egentligen för vårdcentralen vi valt? Vad händer med förskolan?” Ett vinstförbud skulle också leda till att Socialdemokratin tvingas in i en svårhanterlig debatt om synen på företagsamhet och entreprenörskap. Det blir omöjligt för Löfven att med trovärdighet fortsätta att tala sig varm för näringslivet ena dagen, om han nästa dag tvingas försvara förslag som hotar tiotusentals företagare.

Ska man bygga ett anständigt samhälle måste man vinna val. Att regeringen efter två mandatperioder kan förefalla trött och idélös är i dag Socialdemokraternas största tillgång.

Det vore en ödets ironi, att i en tid när knappt ens de mest hängivna borgerliga opinionsbildarna tycks hitta starkt engagerande motiv till varför regeringen ska bli återvald, om det blir LO som serverar regeringen Reinfeldt den mobiliserande kraft som kan bli dess stora räddning. Jag är övertygad att den baklängesrevolution inom välfärden som LO-kongressen beställt kommer att ha den effekten politiskt.

  • Stefan Stern, vice vd Silver Life, senior advisor Magnora och fd statssekreterare och bitr partisekreterare (S)

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1032 har röstat hittills.

Fler artiklar om Ekonomi

27 juni

Använd välfärdens resurser smartare

Johan Fall m fl, Svenskt Näringsliv
19 juni

Kommuner måste få tjäna på vattenkraften

Per Langer, vd Fortum Sverige
18 juni

Långsiktigt ägande kräver vinst

Carl Cederschiöld m fl, Arbetsgivarorganisationen för samhällsnyttiga företag
17 juni

Lägg fler myndigheter i Göteborg och Malmö

Johan Trouvé m fl, Västsvenska Handelskammaren
13 juni

LO:s klagosång förakt mot fria viljan

Ulf Lindberg m fl, Almega

Senast publicerat

Idag 10:38

Svårt ekonomiskt läge för flera lokala museer

Robert Olsson m fl, Sveriges museer
23 juli
23 juli

Kommunalpolitikerna springer fastighets- och byggföretagens ärenden

Richard Murray m fl, ordförande Förbundet för Ekoparken
21 juli

PR-strategens råd: 10 tips till politiska twittrare

André Assarsson, chefsstrateg (M)

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova