DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 36/09

FÖRSKOLA. När Skolverket förra året visade att 60 procent av kommunerna bedömer barnens kunskapsutveckling på något sätt slog det fast att detta strider mot läroplanens intentioner. Men man gör ju det för att läroplanen säger att förskolan ska följas upp och utvärderas, löd invändningarna. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att klargöra vad som ska gälla.

I direktiven finns tydliga formuleringar om just utvärderingar och vilka metoder som kan användas. ”Ansvaret för att på respektive förskola bedriva detta kvalitetsutvecklingsarbete bör i första hand vila på förskollärarna. Det är angeläget att metoder utvecklas [...] som är tydligt relaterade till de uppställda målen i läroplanen.”

Regeringen påpekar också att ”Det är inte statens uppgift att föreslå metoder för dokumentation i en läroplan, utan det är upp till varje verksamhet att välja den metod som passar dem bäst. En värdering av barnens lärande och utveckling är en del av den information som behövs för att utvärdera verksamheten.”

När Skolverket nu i höst kom med "Förslag till förtydliganden i läroplanen för förskolan" (Dnr:2008:03000) deklarerade man stolt på webbplatsen att antalet mål i förskolan ökas från 16 till 27 – och att de 27 målen i sin tur delats in i sex målområden.

Stridsfrågan, den om kunskapsuppföljning, föreslås änd­ras: ”från nuvarande formulering ’Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar ...’ till det nya som lyder ’Förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att ge varje barn rika tillfällen att ...’ ”. Avsikten är att göra klart att det är förskolans verksamhet och inte enskilda barns prestationer som ska följas upp och utvärderas.

I den praktiska verklighet som vi hanterar hänger detta ihop! Barnens utveckling är ett resultat av förskolans verksamhet – ja, till och med ett uttalat mål för den.

Det anser även regeringen. I anvisningarna efterfrågades mål för barnens språkliga och matematiska utveckling som kan ligga till grund för bedömningar av verksamhetens kvalitet, i den enskilda förskolan och i kommunerna.

Att kontrollera barns utveckling handlar inte om att jämföra enskilda barn – barn är ju olika och har olika förutsättningar. ­Där­emot är det i praktiken den mest tillförlitliga metoden för att kunna följa upp förskolornas verksamhet, inom kommunen och på ett nationellt plan.

Som huvudman för förskolan undrar vi hur Skolverket tänker, i detta snömos finns även en självmotsägelse. Vägledning uteblir. Man får intrycket att det viktigaste har varit att slå fast att just kunskapskontroller inte får användas i förskolan.

Med detta kastar Skolverket bokstavligen ut barnen med badvattnet. Med insatser under förskoleåren kan vi ge barn ovärderlig hjälp för att klara skolan framöver. Många av dem riskerar vi nu att missa om förslagen går igenom.

Kommunerna ska utforma nya utvärderingsmallar – men utan mätbara variabler. Det kommer att ge upphov till osäkerhet och irritation i förskolorna. Personalen får svårare att utveckla verksamheten och förbereda barnen för deras framtida skolgång.

På så sätt undergrävs våra ambitioner att göra förskolan till första delen av våra barns utbildning.

Martina Mossberg
Ordförande (M), grund- och förskolenämnden, Haninge
Mats Öhlin
Förvaltnings­chef, Haninge
Ledamot, insynsrådet för Statens skolinspektion

¤ LÄSTIPS
Dagens Samhälle nr 35/09, bilaga om Kvalitet, ”Att mäta kvalitet”