Bättre företagsklimat bryter arbetslösas rundgång

År 2012 kommer att präglas av inbromsad tillväxt och högre arbetslöshet. Då är det särskilt viktigt att arbetsmarknadspolitiken fungerar väl. Nya data från Statskontoret visar dock att det finns skäl att ifrågasätta den förda politikens resultat.

Subventionerade anställningar är en central del av arbetsmarknadspolitiken. De ska sänka lönekostnaderna och kompensera för till exempel nedsatta arbetsförmåga eller bristande språkkunskaper hos en nyanländ person.

Utformningen på de subventionerade anställningarna varierar med olika regeringar och konjunkturläge. En generell trend är dock att antalet subventionerade anställningar har ökat, från 75 000 år 2000 till 122 000 år 2011. Därutöver har 18 400 personer anställning via det statliga företaget Samhall.

Samtidigt visar Statskontorets data att det är en försvinnande liten del av deltagarna som lämnar de subventionerade anställningarna för arbete utan stöd. Ett halvår efter avslutat stöd har bara 14 procent av lönebidragsmottagarna gått vidare till ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt har mer än var tredje deltagare gått in i en ny period av lönebidrag eller annan subventionerad sysselsättning. Tre av tio går vidare till arbetslöshet eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Bland de nyanlända instegsjobbarna är situationen likartad, bara 12 procent har gått vidare till ett arbete utan stöd. Även för denna kategori är det vanligt att instegsjobbet snarare är ett steg vidare till andra åtgärder eller arbetslöshet.

Nystartsjobben lyckas något bättre, där fyra av tio deltagare går vidare till ett vanligt arbete. Nystartsjobben är också den mest populära stödformen när företagen ska anställa personer med subventioner. Detta trots att subventionsgraden är lägre än i andra stöd och lönerna också är högre för nystartsjobbarna än i andra stödkategorier. En tänkbar förklaring är att nystartsjobben har en betydligt smidigare utformning. Den arbetslöse söker själv jobbet istället för att bli hänvisad av myndigheten och arbetsgivaren vet redan från början både hur högt stödet är och hur länge det utgår.

Utflödet från stöden beror dock inte bara på hur stöden utformas. En lika viktig förklaring är hur förutsättningarna för att anställa ser ut. Till exempel har stödmottagare födda utanför Europa dubbelt så svårt att hitta ett reguljärt arbete som svenskfödda stödmottagare. Det tyder på att strukturella hinder på arbetsmarknaden, som höga anställningskostnader, också kan förklara varför utflödet från stödsystemen är lågt.

En granskning av handikappolitiken visade att kommuner med hög grad subventionerade anställningar också har en betydligt högre arbetslöshet. I dessa kommuner var det också fler som registrerades med funktionsnedsättningar hos Arbetsförmedlingen. Mätt som andel av befolkningen varierade andelen registrerade funktionsnedsättningar med så mycket som 1 till 10 procent. Det är samtidigt orimligt att befolkningens hälsa skulle variera lika mycket.

Analysen pekade istället på att betydligt fler registreras med en funktionsnedsättning i kommuner med dåligt företagsklimat, även när hänsyn tas till befolkningens medelålder och kommunens läge. Det innebär att samma person som får plats på den ordinarie arbetsmarknaden i en kommun med bra företagsklimat hänvisas till lönebidrag i en kommun med sämre företagsklimat. I värsta fall är alternativet förtidspension i kommunen med sämre företagsklimat

Jämfört med att vara arbetslös är en subventionerad anställning ett betydligt bättre alternativ för såväl självkänslan som plånboken. Många har också ett livslångt behov av ett bra utformat anställningsstöd. Det får dock inte överskugga det faktum att människors arbetsförmåga kan förbättras över tid. För dem måste målet vara att nå en självständig försörjning på några års sikt.

Att gå från en subventionerad anställning till ett vanligt arbete är en vinst för både individen och samhället. Den enskilde kan få en bättre inkomstutveckling och mer stabila anställningsförhållanden med ett ordinarie arbete. För samhället innebär varje person som går från subventioner till att själv bli skattebetalare att resurser frigörs. Med reformer för ett bättre företagsklimat finns det möjlighet att på allvar skapa en inkluderande arbetsmarknad.