Är tysk energiomställning misslyckad?

Energipolitik. I den svenska debatten kring energislag och styrmedel påstås ofta att den tyska energiomställningen har varit misslyckad och dyr. Den bilden motsägs emellertid av många forskare, skriver professorerna Staffan Jacobsson, Chalmers och Volkmar Lauber, Salzburgs universitet.
Staffan Jacobsson & Volkmar Lauber , professorer Chalmers resp. Salzburgs universitet
Annons

I debatten hävdas ofta att den tyska energiomställningen, EEG 2000, är ett strategiskt misstag. Till exempel, Svenska Cellulosa Aktiebolagets (SCA) före detta vd Jan Johansson menar att det tyska vägvalet är ett ”fullständigt misslyckande” och hänvisar till en rapport från Basindustrins energisamarbete (SKGS) som bland annat hävdar att EEG inte har stimulerat teknisk utveckling men lett till höga kostnader för ”subventioner” – en syn som delas även av andra debattörer. Detta är dock en bild som motsägs av många forskare.

1990-talets inmatningslag i Tyskland gav främst stöd till vindkraften och 1999 var den förnybara elens marknadsandel 5,2 procent. Med EEG förväntades den nå 10 procent 2010. 2008 höjdes målet till 30 procent för 2020 och 2011 till minst 80 procent senast 2050. I en förklarande text till EEG redovisade det tyska miljödepartementet logiken bakom detta styrmedel vilken måste förstås för att kunna bedöma om EEG är ett misslyckande eller inte. 

För det första, för att nå målet behövdes en satsning på många nya tekniker eftersom vattenkraftens produktion inte kunde öka.

Annons

För det andra, dessa tekniker – vind, sol och biomassa – behövde femfaldiga sin produktion enbart för att nå målet för 2010. Deras små marknadsandelar gjorde emellertid att skalfördelar inte kunde erhållas vilket ledde till höga priser och små produktionsvolymer – en ond cirkel identifierades. Syftet med EEG var att bryta denna och stimulera en industriell dynamik för en rad tekniker. 

Strategin var att skapa en marknad för dessa genom att ge investerare goda villkor (bland annat kostnadstäckande ersättning i 20 år). En stärkt marknad förväntades leda till förverkligande av skalfördelar samt stimulera den tekniska utvecklingen, med sänkta kostnader som resultat. Denna utveckling skulle möjliggöras av en växande tysk leverantörsindustri, stärkt genom tillgång till en tidig hemmamarknad. 

För det tredje, medan den förnybara elens pris förväntades vara högre än för konventionellt genererad el under decennier berodde skillnaden inte bara på de nya teknikernas omognad utan även på att priset på kol- och kärnkraft hölls nere av statliga subventioner samt att deras hälso- och miljökostnader inte fullt återspeglades i elpriset – subventionerna var omfattande och betalades av allmänheten och framtida generationer.

LÄS MER: Siffertrixande bakom lyckad bild av tysk energiomställning. 

De initiala förväntningarna om spridning av de nya teknikerna överträffades. 2010 stod den förnybara elen för 16,6 procent av produktionen och ökade till 26,2 procent 2014. Samtidigt minskade kärnkraftens andel från 30 till 16 procent och kolkraftens från 51 till 43 procent. Marknadsutvecklingen befrämjade den tyska leverantörsindustrins tillväxt och en indikator på dess styrka, och dess bidrag till teknisk utveckling, är antalet patentansökningar där tyska företag stod för 49 procent av EU:s ansökningar inom förnybar energiteknik år 2011, enligt OECD statistik. 

Tillväxten av en innovativ leverantörsindustri möjliggjorde sjunkande kostnader för de enskilda teknikerna. Ersättningen för nya investerare i solceller sjönk från i genomsnitt 51,6  till 11,6 cents/kWh mellan 2004 och 2014. För landbaserad vindkraft sjönk den genomsnittliga ersättningen från cirka 22,5 cents/kWh 1991 till 7,8 2013 (2013 års priser). Kostnadsminskningen påverkas naturligtvis av den globala marknaden för dessa tekniker men för både vind- och solkraft har den tyska marknaden utgjort en stod del av EU:s marknad. 

Att bygga upp nya industrier och befrämja teknisk utveckling kostar. Som det tyska Miljödepartement underströk är det dock den samhällsekonomiska kostnaden som är mest relevant, inte konsumentkostnaden. Den samhällsekonomiska kostnaden har uppskattats till 16–17 cents/kWh (2012) för kolel medan solelens kostnad ligger kring 13 cents/kWh (2014) och den landbaserade vindkraftens är mindre än 10 cents/kWh (2012). Knappt 15 år efter EEG 2000 uppskattas således den samhällsekonomiska kostnaden för kolel vara högre än för förnybar el

EEG har således brutit den onda cirkeln och starkt bidragit till en industriell och teknisk utveckling som har lett till att samhällsekonomiskt kostnadseffektiva tekniker nu levereras i stor skala. EEG är därför central för vår förmåga att hantera klimatutmaningen och ett exempel på en framgångsrik strategi som även svenska investerare nu kan dra nytta av.

Fler artiklar om Miljö

Igår 11:18

Naturens tjänster måste med i besluten

Karin Skantze , projektledare Naturvårdsverket
26 september

Bilen har en framtid - i delningsekonomin

Claudio Skubla
, förbundsdirektör 
Svenska Taxiförbundet
22 september

”Bilförbud desperat skrämselpropaganda”

Fredrik Daveby, vd Motormännen
15 september

Lägre utsläpp krävs om vi ska nå klimatmålen

Anna Johansson, infrastrukturminister (S)
14 september

Missvisande om tågens sänkta hastigheter

Anna Johansson, infrastrukturminister (S)

Senast publicerat

Idag 02:07

Skolan kan inte vara vilken marknad som helst

Philip Botström & Isak Skogstad, ordf. SSU resp. Lärarnas Riksförbunds studerandeförening
Igår 14:26

Parterna ska göra upp – inte upphandlare

Anna-Karin Hatt m fl, vd Almega
Igår 12:16

M: Bonus till studenter del av ett större paket

Camilla Waltersson Grönvall, skolpolitisk talesperson (M)
Igår 11:39

Snabba bostäder skapar osunda samhällen

Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här