Äldreboomen kräver nya marknader och aktörer

Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. En krympande andel av befolkningen i arbete ska försörja allt fler äldre samtidigt som medborgarna kommer att ställa högre krav på kvalitet och tillgänglighet. Den ofrånkomliga frågan är vad som ska ingå i det offentliga åtagandet. Principen att välfärdsutgifterna ska finansieras via skattsedeln är vedertagen hos många av våra politiker, oavsett partifärg. Det är dock ingen hållbar modell för framtiden. Det är nu dags att aktörerna på den svenska välfärdsarenan vågar tänka nytt.

Fastighetsägare, byggföretag och en rad privata aktörer inom tjänster och omsorg skulle kunna bidra med nya lösningar, men det kräver att det offentliga åtagandet blir tydligt för såväl kunder som leverantörer. Dagens och morgondagens pensionärer kommer inte att leva och bo på samma sätt som hittills. Med 40-talistgenerationen kommer flera förändringar. Många kommer att efterfråga bättre mat, mer service och de vill köpa tjänster. Allt detta öppnar för en marknad som väl kan komplettera det offentliga åtagandet.

För den som vill köpa en bostadsrätt för seniorer växer det idag fram många alternativ med alltänkbar service som ofta ingår i avgiften. Än så länge saknas dock det attraktiva utbudet av hyresbostäder för äldre, samtidigt som tröskeln till det särskilda boendet har blivit alldeles för hög, med platser som endast tilldelas de mycket skröpliga äldre. Vi anser att man måste kunna erbjuda boende till de som på ålderns höst vill flytta till en gemenskap med service, tidigare än vad myndigheterna idag beviljar. För de bättre bemedlade har det naturligtvis alltid funnits lösningar, men för alla andra behövs en mångfald av alternativ. Alla har inte det kapital som krävs för att köpa ett boende.

Hyresrätten är idag omgärdad med ett regelsystem som speglar en svunnen värld, 1900-talsvärlden. Konsumenternas värderingar har fått en undanskymd roll. Reglerna har länge nog utgått från att alla hyresgäster har exakt samma preferenser, när det istället handlar om individer med helt olika behov som varierar efter livssituation. Det är dags att göra det möjligt för hyresgäster att själva önska och välja serviceutbud. Möjligheterna skulle vara oändliga om hyresrätten utrustades med ett mer varierat tjänsteutbud.

Ett lågt bostadsbyggande under många år, en ökande befolkning samt en urbanisering gör att bostadsmarknaden präglas av bostadsbrist i våra tillväxtområden och för lite omflyttningar i systemet. Det saknas incitament för att byta bostad och därmed få igång flyttkedjor. Många äldre väljer att bo kvar i en alltför stor bostad då den så kallade ”flyttskatten” upplevs som ett hinder vid försäljning av bostaden. En beskattning som inte skapar dessa inlåsningseffekter på bostadsmarknaden vore att föredra. En nationell äldrepeng för särskilt boende skulle dessutom öka intresset för såväl byggsektor som tjänsteföretag inom omsorg och hushållstjänster att satsa på samarbete och att bygga i bra lägen med ett större upptagningsområde. Det skulle också ge äldre möjligheten till en valfrihet i boende och service som många i dag i praktiken är förvägrade.

Vi ser många möjligheter till lösningar inför de demografiska utmaningar som samhället står inför. Vi tror att framtidens välfärd behöver nya regler som inkluderar många olika aktörer.

Inom ramen för den generella välfärden måste möjligheten öka att i praktiken kombinera privata tillgångar med det gemensamt finansierade.

Irene Fällström, Näringspolitisk expert, Fastighetsägarna
Ulf Lindberg, Näringspolitisk chef, Almega
Björn Wellhagen, Ansvarig för husbyggnadsfrågor, Sveriges Byggindustrier