Myndighetsutöva i slöja eller MUF-tröja?

Blir det ont om kippor, kors och slöjor på svenska arbetsplatser, frågar sig Sveriges Radio efter att EU-domstolen har gett ett belgiskt företag rätt att sparka en kvinna som bar slöja. Vinkeln i SR-programmet Människor och tro är frågan omhuruvida domen kan komma att påverka mångfalden i svenskt arbetsliv. 

Nå, mångfalden bor nu inte i plaggen per se. En person utan slöja fortsätter att vara muslim, precis som en jude är jude även när kippan är av. Men visst, det är en begränsning att inte få visa upp hela sig på jobbet, så är det. 

EU-domstolens beslut har skapat en del debatt. Bitvis är debatten sned, eftersom den tenderar att behandla beslutet å ena sidan som någon sorts rekommendation (det är den inte) och å andra sidan som något riktat mot muslimer specifikt (det är den inte heller). 

Domen handlar om såväl religiösa som politiska symboler, vilket är logiskt. Såväl religion som politik är företeelser som ibland skapar konflikter mellan människor och man kan tänka sig många situationer där en arbetsgivare hellre ser att exempelvis kunder/brukare/affärspartners bemöts neutralt, utan att deras klädsel sänder ut några särskilda signaler om politiska eller religiösa preferenser. Det som ofta diskuteras i detta sammanhang är olika varianter av uniformsyrken, men man bör nog tänka på det i vidare termer än så. 

I VLT skriver den tidigare DS-krönikören Sakine Madon och konstaterar att EU-domstolens besked är rimligt och att arbetsgivare måste få ha inflytande över religiösa och politiska attribut. Hon menar emellertid att: 

”det är skillnad på privata arbetsgivare och offentliga. Offentliga arbetsgivare bör ha en inkluderande och generös policy.”

Hon har en god poäng. Ur ett perspektiv är det naturligt att det offentliga försöker vara ”god förebild” och därför hålla inklusivitet och tolerans högt i arbetsmiljön. Men, ur ett annat perspektiv kan man argumentera för att offentliga arbetsgivare snarare är de allra minst lämpade att idka generositet gentemot politiska och religiösa symboler. 

Den synvinkeln framgår av Dagens Nyheters ledartext på samma tema, där Erik Helmerson konstaterar att domens principiella grund är stabil. Och han skriver: 

”Det handlar inte bara om uniformsyrken. (…) Jobbar du på Migrationsverket kanske du inte ska ha synliga religiösa symboler när du träffar människor som flytt undan till exempel religiöst förtryck, eller som är rädda för att inte behandlas opartiskt av den som ska bestämma över deras framtid. Om du är anställd på en ungdomsmottagning och träffar unga gravida kvinnor, eller hbtq-personer, kanske du inte ska bära en tröja med en bild av påven eller ens ett synligt krucifix?”

Intressant nog så är alla de exempel som nämns här arbeten där man antingen ägnar sig åt direkt myndighetsutövning eller där man sannolikt är anställd, eller åtminstone finansierad, via det offentliga. Det vill säga exemplen som dras går helt på tvärs med Madons argumentation. Knepigt! 

I synnerhet när det gäller myndighetsutövning är det en mycket god poäng att det är bra om den som företräder staten inte är pyntad med religiösa och politiska preferenser. Kanske bör det offentligas ansikte i vissa sammanhang vara just ett sekulärt och opolitiskt ansikte? Handläggaren på Försäkringskassan kanske ska lämna sin MUF-tröja med arbetslinjentryck hemma vid kundmöten? Å andra sidan, vad med inklusiviteten? 

Här finns något som fler offentliga arbetsgivare bör tänka igenom mer på djupet. Å ena sidan bör vi acceptera att viss friktion hör till vardagen, å den andra finns det situationer där neutralitet verkligen är önskvärt. 

Följ den här bloggaren

Du får ett mejl varje gång bloggaren publicerar ett nytt blogginlägg.
Debatt/ Demokrati

Slöja eller inte?

En EU-dom nyligen ger arbetsgivare rätt att förbjuda anställda att bära synliga religiösa och "filosofiska" symboler på jobbet. Domen anses främst riktas mot den muslimska slöjan.
Klicka här för att delta i debatten

Dela den här debatten