En som förstör för alla andra - fyrverkeriversionen

Nyårshelgen bjöd på ovanligt mycket oro. Eller gjorde den?

Kampen om ”bilden” av nyåret rasar för närvarande i mina flöden och det man känner inför denna fajt är mestadels trötthet. Det cirkulerar alltså ett klipp från Möllevångstorget där det skjuts raketer på ett minst sagt vårdslöst sätt. I vilken grad man uppfattar åsynen som ”något nytt” varierar säkert mellan individer. En del, inte minst människor som bott i eller bor i Malmö säger mig att detta pågått länge på Möllan. Dit går man ju inte på tolvslaget om man är rimligt funtad, säger nån. Lokalpatrioter menar att det här bara handlar om sedvanlig smutskastning av Malmö. Andra säger att de varit med om liknande också på andra håll. Och åter andra säger att det är en krigszon i Malmö och att allt går åt helvete nu.

Grejen är ju att alla kan ha rätt samtidigt. Typ. För sisådär tio år sedan gick jag upp på kullen mitt i Sundbyberg för att betrakta fyrverkerierna som brukar skjutas däruppe på höjden nedanför det gamla fina vattentornet. Tornparken i Sundbyberg är inte Möllan, varken nu eller då. Men jäklar i min lilla låda som folk sköt! Det var raketer både vertikalt och horisontellt vill jag lova. Nåt fyllo lyckades skjuta en raket rakt in mot en balkong. Det var otäckt. 

Så ja. Det är knappast första gången ett tolvslag ballar ur. Men med det sagt så förefaller årets rapporter ändå gå utanpå det mesta i ”stökig nyårs-väg”, det måste jag säga. För i år handlar det ju inte bara om tolvslagen och fyllan, det störiga i att folk tjuvstartar och börjar väsnas redan från julafton, eller att överblivna pjäser pangar över nejderna hela vägen fram till trettonhelgen. 

Nej, det som känns nytt är graden av hänsynslöshet som rapporterats  – inte bara från Möllevången, där man till exempel uppenbart skjuter mot bilar – utan från landets alla hörn. Hänsynslöshet och avsiktlighet - där har vi det nya. 

I Gävle rapporteras ett tidvis maskerat ungdomsgäng ha satt skräck i Gävleborna. Här har man bland annat skjutit raketer in i en butik som säljer fyrverkerier (faran med dylikt behöver knappast påtalas), skjutit nära bebyggelse och in i brevinkast. Lägenhetsinnehavaren försökte först jaga fatt i gärningsmannen, men enligt Gefle Dagblad slöt då ett 30-tal maskerade ungdomar upp, varpå brottsoffret ”fick backa”. Värstanoteringen i Gävle nås när någon slänger en tänd smällare in i en barnvagn där en tremånadersbebis låg. Pappan hann få ut den innan den small. 

Det har sett likadant ut på många håll. I Borås sköt ungdomar med raketer i mellandagarna så att en fyraårig flicka blev rädd. När de ombads att sluta trappade de istället upp och började skjuta direkt mot flickan. 

I Trollhättan besköts ett bostadshus via en riggad avfyrningsramp. När en boende säger till siktar man på honom specifikt. Även poliser attackerades med raketer.  

Även i Örebro fick såväl hus som poliser agera måltavla för raketer. Och ovanpå detta skadades en liten pojke i Vivalla efter att någon skjutit en raket in genom ett brevinkast och träffat honom i nacken.

I Haninge besköts väktare med raketer och i Kristianstad pågick liknande scenarier under mellandagarna. Bland annat sköts det mot brandbilar och under nyårsaftonen även mot balkonger och personer. På nyårsafton larmades så en ambulans ut till en påstått svårt skadad person. När ambulanssen når fram beskjuts den.
Ambulanssjuksköterskan Oliver Gren beskriver farorna med tilltaget: 

”Jag tror inte att de inser faran i om en raket går in genom rutan och smäller av. Jag tror inte de vet hur mycket syrgas vi har i bilen och vad som skulle kunna hända om det börjar brinna.”

Detta är inte pojkstreckssituationer, inte bus, inte något vi har råd eller rätt att vifta bort. Det är medborgare och samhällsviktig personal som drabbas mest och samhället kan inte tillåta det

Det tråkiga i sammanhanget är att det troliga utfallet här mycket väl kan bli att vi inom några år kommer att få se att förbud mot fyrverkerier – kanske med en kompensation i form av centralt anordnade tolvslagsföreställningar i kommunens eller den lokala handlarföreningens regi. Förlorare på den ordningen blir glesbygden som får bli utan – alternativt dricka läsk och ta bilen in till centralorten. En annan tänkbar utveckling är kontroll via licenser eller liknande. 

Oaktat vilken typ av åtstramning vi landar i kan vi vara säkra på detta: den sker inte för att folk i allmänhet inte kan hantera fyrverkerier. Majoriteten som fyrar av dem gör det trots allt på ett rimligt sätt. När vi stramar åt gör vi det för att en hänsynslös minoritet gjorde produkten omöjlig. Så är det med frihet och öppenhet. Den finns under ansvar och när ansvaret fallerar – eller inte traderas vidare via normer och upprätthållande av ordning – så förlorar vi allt mer av våra handlingsutrymmen och friheter. Mekanismen som på skolgårdssvenska kort och gott kallas "en förstör för alla andra".

Den var tråkig på skolgården och den är ännu sorgligare på samhällsnivå. 

Följ den här bloggaren

Du får ett mejl varje gång bloggaren publicerar ett nytt blogginlägg.