Svenska värderingar och kronprinsessa på hajk

En av många heta debatter under det gångna året har varit den om "svenska värderingar". Finns de, vad består de av, är de något att yvas över? Bör de förmedlas vidare till de nyanlända som vill bygga sina liv i Sverige, eller bör vi snarare fundera över om de svenska normerna och värderingarna kanske inte är lite väl uppfordrande och rigida?

Personligen tror jag kanske att begreppet "svenska värderingar" gav upphov till ett antal sidospår i diskussionen. Kanske hade vi snabbare nått kärnfrågorna om debattens rubrik varit "västerländska värderingar", "europeiska värderingar" eller liknande. Mycket av det som tas upp i diskussionen är ju de facto inte specifikt svenska normer och värderingar, utan sådant som lika gärna kan hittas i många andra länder, i varierande grad förvisso. Möjligen gjorde insnävningen till svenska att vi fick ett antal perifera diskussioner som inte var så relevanta.  

I debatten om svenska värderingar publicerade vi emellertid flera läsvärda inlägg skrivna av personer med rötter i andra länder och kulturer, som gav sin syn på hur svenskar förhåller sig till såväl sig själva som till nya invånare. Flera av dem tryckte i detta på behovet av att samhället är tydligt med vilka förväntningar som finns. Vad är flexibelt och vilka punkter är så att säga "icke-förhandlingsbara". I det senare fältet har ju framför allt synen på jämställdhet, kvinnors frihet och homosexualitet varit föremål för återkommande diskussion, inte minst i simhallsdebatten

De här diskussionerna lär inte sätta punkt när 2016 gör det. Frågor kring normer, värderingar och hur vi ska se på att medborgarnas uppsättningar av sådana spretar allt mer lär säkerligen vara heta potatisar även nästa år. Kanske är en tanke inför den fortsatta debatten att de här diskussionerna behöver tas inte bara med utgångspunkt i vad vi tycker är fel, utan också genom att tydligt visa exempel på vad som många upplever är bra och rätt. 

Kronprinsessparet är ur ett perspektiv ett dåligt exempel om man vill lyfta fram svenska normer och värderingar. Vi talar trots allt om en kvinna som måste be såväl pappa statschefen som statsministern om lov innan hon gifter sig. Å andra sidan kan man säga att exemplet tvärtom är gott, då den där formalian numera är just formalia. Ursprungstanken med den är förstås att statschef respektive statsminister ska kunna agera strategiskt, gifta ihop olika hus och släkter, bygga relationer etc. Men kvar finns nu bara formalian – som vi glatt kör över för kärlekens skull. Procedurerna finns kvar, men de präglas likväl inte av otidsenlighet – då hade förmodligen varken kung eller statsminister sagt ja till gymägare Daniel – och då hade vi gått miste om vad som visat sig vara en finfin prins. 

På så vis kan man kanske ändå säga att Kronprinsessan Victoria (kungahusets mest populära enligt en färsk mätning) och Prins Daniel är ett uttryck för någon sorts svensk norm och värdering på temat allas lika värde. Monarkins undergång, menar Herman Lindqvist, som beklagar Kungahusets tilltagande "vanlighet" och kungabarnens fäbless för att välja gemåler "av folket" - en utveckling som han tror kommer att leda till att hela bygget ifrågasätts. Men, det finns ingenting som tyder på att folket ogillar detta progressiva inslag. Tvärtom har det folkliga stödet varit stort för att kärlek ska få trumfa gamla sedvänjor och regler. Helt enkelt för att den normen är starkare. Kanske är den rentav en svensk värdering? Kanske samma värdering som får Fokus att utnämna Amineh Kakabaveh till Årets svensk, Kakabaveh som kämpar just för detta grundläggande - kvinnors integritet och egenmakt, kärlekens rätt före familjens. 

Allt detta slår mig när jag tittar på ett litet klipp som utgör Kronprinsessfamiljens julhälsning – ett klipp som för övrigt kan tjäna som informationsfilm om Sverige i vilken SFI-klass som helst. Trots sin knappa längd är den faktiskt rätt informationstät... 

"Hej, välkommen till Sverige! Vi gillar vår natur – till och med när den är blöt och kall. Här kan män av folket bli prinsar och kungligheter bangar inte galonstället. Vi hänger på oss barnen i en BabyBjörn och inbillar oss att pinnbröd är gott, fast det egentligen bara är mysfaktorn som talar. God jul!"

Följ den här bloggaren

Du får ett mejl varje gång bloggaren publicerar ett nytt blogginlägg.